Ett hårresande mysterium

Ja, jag förstår det inte. Så här är det jämt. Om jag vaknar vid ungefär tre-fyra-tiden på natten och traskar upp och går på toaletten och sen ställer mig för att tvätta händerna och yrvaket ser mig själv i spegeln; då har jag en jättesnygg frisyr. Den är liksom fluffig och ser stylad ut. Till och med mitt ansikte ser tjusigt ut (ja förutom den sömndruckna minen), rosiga kinder och glittrande ögon. Jag känner mig helt enkelt riktigt nöjd med mig själv. Så återvänder jag till sängen och sover vidare till sex halv sju då jag brukar gå upp, och då har jag förlorat all min skönhet! Håret bara hänger eller så står det ut på vissa ställen och ser stripigt ut. Och min ansiktsfärg närmar sig askgrått med små rödmosiga fläckar här och där och ögonen har tappat all sin glans. Vad är det för magiskt med tre-fyra-tiden som gör att jag ser så snygg ut? Och nej, jag drömmer inte, utan är tillräckligt vaken för att vara vid mina sinnens fulla bruk (eller nästan i alla fall). Jag för någon gång ta en bild på mig själv när jag går upp vid den magiska tidpunkten, så får jag se om jag faktiskt bara inbillar mig det hela eller om jag är vackrare på natten.