Julen

Ja, julen var väldigt mysig. Jag var sjuk och maken var rätt slut efter en jobbig termin och så, men det gick bra eftersom mina kära föräldrar var här och tog hand om oss.Och Elliot var så söt när han skulle utforska vår fina gran (vår alldeles första egna; en plastig sak från Rusta), det var ju lite stickit och konstigt och såå spännande.
Och julklappar fick vi och alla var nöjda. Elliot tyckte att det var mest spännande med pappret och jag vet då inte hur mycket papper han har fått i sig nu under julhelgen. Verkar vara hans favoriträtt. Den lille supersöte token. :)

Nu börjar jag bli hungrig. Hoppas maken skyndar sig hem med käket! (Ja, vi ska bli nyttigare nästa år och inte äta McDonken varje vecka. Lovar!)

Imorgon fyller jag år. 30. Lite coolt. Faktiskt.

Inga boor så långt ögat når

Så idag åkte jag in till staden för att hitta en boa till min 20-tals mundering jag ska bära på vår nyårsfest på söndag. Vi ska nämligen ha 20-30-tals tema på festen med (förhoppningsvis tidsenligt) uppklädda människor, plockmat och en massa härlig jazzmusik. Jag hade lyckats hitta en någorlunda gångbar klänning i min garderob som bara behövde piffas upp med en boa för att det rätta utseendet skulle infinna sig. Så jag åkte in till centrum (oj, vad massa nya affärer det har dykt upp! är det verkligen så länge sedan jag var i stan senast!?) och letade och letade. Blev mäkta förvånad över att det inte fanns boor på Magneten ens, som ju ska vara en maskeraddräktsbutik! Ingen av de vanliga klädbutikerna hade något som ens liknade boor (eller ja... det beror ju på om man räknar med halsdukar... då fanns det ju en del plagg som liknade boor). Hittade dock ett långt pärlhalsband på Wedins som kändes helt rätt och gav mig orken att fortsätta leta en stund till. Så gick jag till Åhlens och där hittade jag ingen boa, men en scarf som hade lite flapper-stil över sig. Och den var på rea så jag köpte två! Nu har jag testat min mundering här hemma och är mycket nöjd. Tyvärr har jag inga tidsenliga skor, men det får gå ändå. Allt som allt så betalade jag 137 kronor för att kunna se ut som någon från Huset Eliott (åh, denna favoritserie som jag så gärna skulle vilja se igen, men dvd-boxen är lite för dyr...), så det var inte så farligt.

Nu ser jag fram emot festen!

Fler tänder!

Ja, att Elliot håller på att få tänder det är ju inte så konstigt. Han har nu fyra stycken. Två nere och två uppe. Men att jag håller på att få en tand till, det är lite överraskande. Snacka om att jag blev skraj häromdagen när jag helt plötsligt kände blodsmak i munnen och en grop längst bak i övre tandraden på vänster sida. Gah! Vad är det som händer?! Det ömmade en hel del och så kände jag att något tandliknande var på väg upp under tandköttet fast inte rakt upp som det borde utan åt sidan... Skumt. Maxen sa dock att han varit med om något liknande och att det försvann efter ett tag. Jag får hoppas att mitt gör detsamma. För det får faktiskt inte plats fler tänder i min mun. Hur vanligt är det att en visdomstand kommer när man är trettio? Har jag blivit vis nu är det därför den dyker upp?

Här är i alla fall en bild på vår lille tomte där man kan se två tänder. Det är för det mesta svårt att få hans tänder på bild då hans lilla tunga oftast är i vägen. Like father like son. ;P
God Jul!

Egen tid

Ja, det har visst blivit så att jag vaknar väldigt tidigt varje morgon, fyra, halv fem ungefär. Inte världens bästa om man ska orka med en hel dag sedan, men det för med sig något positivt också: egen tid. Som idag så vaknade jag vid fyra och försökte mig på att somna om, men gav upp vid halv fem och bestämde mig för att gå upp istället. Jag behövde en kopp te med honung eftersom jag har ont i halsen och snuva, så det blev en kopp härligt grönt te med honung och några smarriga pepparkakor. Där satt jag i vardagsrummet med tända ljus, läste manga, drack te och knaprade pepparkakor, och kände mig harmonisk. Mycket hög mysfaktor. Och sen passade jag på att ta mig en härlig dusch också, och kände mig uppfriskad och fräsch.

Nu när jag har barn så uppskattar jag sådana här saker så mycket mer. Jag kan känna ett lyckorus av att sitta och mysa ensam i soffan med bok, te och pepparkakor, eller när jag står och handdukstorkar mitt hår i vårt superfräscha badrum. Det är en ljuvlig känsla.

Nu är jag dock rätt hungrig och ska försöka väcka min kära make. Det brukar gå rätt bra när jag kommer med vår lille prins i famnen.

Vardagslyx!

Ja, igår var jag och klippte mig och fick lite ensam tid. Jag älskar stunden man får hos frisören då man kan sitta lugnt och skönt i frisörstolen och få håret fixat. Jag hade inte klippt mig sedan i somras (eller det kanske var i maj strax efter att Elliot kom till världen?) och kunde ju få till håret med en massa guck och trix, men jag tyckte nog att det började bli lite för långt i nacken. Visserligen verkar en stil à la hockeyfrilla vara på modet då jag bläddrade i den senaste frisörboken på salongen, men jag tror nog inte att jag är så intresserad av att återuppleva frisyren jag hade i mellanstadiet.

Nå väl, jag lät min frisör få fria händer att göra vad hon ville och fick en nice frisyr som jag kan variera lite smått. Det bästa av allt var dock när hon tvättade mitt hår. Ljuvligt! Senaste gången jag fick mitt hår tvättat hos frisören var nog för fem år sedan. Jag undrar varför de har börjat snåla med det. Förut var det ju något som gjordes varje gång, men inte längre. Nu fick jag dock uppleva detta underbara igen. Någon som masserar min skalp med väldoftande oljor, och håret blir renare än någonsin. Ja, allt hänger ju på att frisören har det rätta handlaget och det hade min. Jag har mött några skräckexempel som river och sliter i håret och får en att be till högre makter om att den varma känslan i skalpen inte är blod som rinner. Och vissa frisörer pratar konstant under själva klippandet. Det är sååå jobbigt! Och för att inte säga stressande. Jag minns en gång då frisören var så upptagen med att prata prata prata och jag satt där stel som en pinne för jag var så rädd att han skulle klippa mig i örat eller ögat då han inte verkade ha någon som helst kontroll över sin sax medan han pratade.

Min frisör skötte sig exemplariskt och jag fick mig lite lyx i vardagen med tvättning och klippning och lugn och även lite shopping av lyxprodukt för håret. Aahhh!

Dock var det ingen som märkte att jag hade klippt mig. (Ida! Skärpning! ;P) I och för sig så hade mitt hår tappat frisörfluffet under dagen och då kan det nog tyckas att mitt hår ser ut precis som för någon dag sedan. Fast bara för det otränade och slöa ögat. ;P

Nu ska min gubbe laga enchiladas till mig och vi ska se finalen av America's Next Top Model säsong 7 medan vi äter. Spännande spännande!

Till sist ett tips på världens godaste godis: Gröna kulor (Vihreitä kuulia) från Fazer! Kan smälla i mig en hel låda på en kväll. Hmm, skulle dessa klassificeras som vuxengodis?

Deprimerad

Ja, alltså jag är inte det just nu. Men häromdagen kände jag mig fruktansvärt deppig och bestämde mig för att på något sätt vända det hela och tog lite foton för att få fram min skapande sida.Det hjälpte faktiskt, mådde lite bättre sen.

Jag kommer aldrig att flytta mer!

Åh, nu är det äntligen över! Hela dagen igår ägnade vi åt att städa i vår gamla lägenhet och vi var helt slut på kvällen sen. Men nu kan vi äntligen fokusera på vårt nya ställe. Jag förstår inte varför kassarna och lådorna inte försvinner fast jag packar upp och packar upp.

Att leva i kaos är inge vidare. Och särskilt inte nu när jag inte klarar av någon stress what so ever! Jag blir hysterisk för minsta lilla och sprider negativitet i min lilla familj. Men nu känns det äntligen som att det vänder. Alla våra grejer är nu på det nya stället, vi har lämnat tillbaka nycklarna och fått en parkeringsplats. Och idag kom typ kvartersvärden förbi med ett välkomstbrev med alla regler som måste följas som hyresgäst (ja, det där med att inte grilla på balkongen och att inte diska mitt i natten), men också ett litet kuvert med blomstercheckar från Interflora. Jag blev nästan tårögd av denna fina gest (ännu ett bevis på att jag är i känslomässig obalans) och började genast funder på vad för slags blomster jag skulle inhandla och fylla mina tomma krukor med. Vet dock inte hur mycket man får för 75 kronor.

Ja, nu kan jag äntligen andas ut en smula. Har börjat sova bättre också. De första nätterna på nya stället vaknade jag ofta på natten och hade svårt att somna om, så jag gick upp och började packa upp lådor och kassar utan någon som helst ordning. Jag började på ett ställe och sen hittade jag något annat och fortsatte där för att sedan glömma det jag höll på med och hitta en tredje påse att rota i.

... Ja, nu försvann allt jag hade tänkt skriva om. Förstår inte att det ska vara så svårt att tänka och fokusera.

Tillfälligt tomt

Jo. Tomt. Ingen inspiration just nu.

Te och mys i Äppelviken

Igår var vi i Stockholm och hälsade på Tessa i Äppelviken. Visst är det ett charmigt namn! Det är intressant hur mycket ett namn betyder för att ge karaktär åt ett ställe. Det bjöds på läckerheter i överflöd och både jag och maken blev mätta alldeles för fort! Man ville ju ta mer eftersom allt smakade så gott!

Visst ser allt bara såå gott ut! :P

Heh, nu ska jag äta lite lunch; yoghurt och müsli. Känns inte särskilt lockande. Jag får drömma mig tillbaka till gårdagens frosseri. Mmm...

Ett hårresande mysterium

Ja, jag förstår det inte. Så här är det jämt. Om jag vaknar vid ungefär tre-fyra-tiden på natten och traskar upp och går på toaletten och sen ställer mig för att tvätta händerna och yrvaket ser mig själv i spegeln; då har jag en jättesnygg frisyr. Den är liksom fluffig och ser stylad ut. Till och med mitt ansikte ser tjusigt ut (ja förutom den sömndruckna minen), rosiga kinder och glittrande ögon. Jag känner mig helt enkelt riktigt nöjd med mig själv. Så återvänder jag till sängen och sover vidare till sex halv sju då jag brukar gå upp, och då har jag förlorat all min skönhet! Håret bara hänger eller så står det ut på vissa ställen och ser stripigt ut. Och min ansiktsfärg närmar sig askgrått med små rödmosiga fläckar här och där och ögonen har tappat all sin glans. Vad är det för magiskt med tre-fyra-tiden som gör att jag ser så snygg ut? Och nej, jag drömmer inte, utan är tillräckligt vaken för att vara vid mina sinnens fulla bruk (eller nästan i alla fall). Jag för någon gång ta en bild på mig själv när jag går upp vid den magiska tidpunkten, så får jag se om jag faktiskt bara inbillar mig det hela eller om jag är vackrare på natten.

Iiik! En sax!

Min kära make är helt fast i ett dataspel (eller säger man datorspel?) som heter Supaplex. Han spelade det spelet när han var liten och visst är det charmigt med dessa gamla spel! En röd boll (ska det vara ett litet virus kanske?) som käkar infotroner och blir jagad av läskiga saxar. Själv spelade jag ett liknande spel när jag var liten som hette Boulder Dash. Spelet ägdes av Kauko (make till en av mina mostrar - finns det ett särskilt uttryck för det släktskapet?) och därför spelade jag det inte så jätteofta (de bodde i Södertälje och vi bodde då i Partille), men varje gång han och moster Lissu kom på besök så hade han med sig sin Commodore 64 (ah, nostalgi!) och jag spelade så mycket det bara gick (vilket inte alltid var så mycket eftersom pappsen och Kauko också ville spela). I det här spelet, precis som i Supaplex, så fanns det saxar som jagade en, och jag blev alltid så stressad när det fanns sådana på banan. Det var nästan för läskigt att spela då. Och jag är fortfarande för skraj för att spela vissa spel eller delar av spel där det finns läskiga varelser. Som exempel kan jag nämna headcrabsen i Half Life 1 och 2, de där som hoppar upp på en och äter ens hjärna. Gah! Eller som i Jedi Knight (eller om det nu var Jedi Academy?) där det på en bana fanns en mörk underjordisk tunnel som man ska gå i och helt plötsligt hör man kripeti-kripeti-krip, och så kommer det en massa små spindel-krabb-liknande varelser som biter en i benet och armen, och jag klarade inte av att spela den biten av banan, så Johannes fick göra det istället. Japp, fast jag är vuxen så kan jag fortfarande bli hur skraj som helst för dataspelsvarelser och rygga tillbaka och släppa alla tangenter och kontroller och låta den stackars hjälten dö, bara för att jag är en liten fegis.

Jag har länge varit sugen på att spela något kul dataspel, så häromdagen tipsade Sebastian (här skulle jag kunna länka till hans blogg, men den har han inte uppdaterat på hundra år, så det känns onödigt ;P) mig om Fable - The Lost Chapters, ett äventyrsspel med lite RPG-inslag. Så nu har jag då börjat spela detta spel och hade nog suttit med det dagarna i ända om jag inte hade haft en liten skrutt som kräver uppmärksamhet. Igår försökte jag spela samtidigt som Elliot lekte på golvet, men det var störtomöjligt då han försöker klättra upp på allt och han förstår ju inte heller att om man faller så slår man sig och det gör ont. Får försöka mig på att spela under hans långa lur idag.

Jo, jag har ju lätt för att bli spelberoende.

Hobby sökes

Nu när sovschemat för vår lille skrutt verkar sitta så kan jag ju faktiskt ta upp någon hobby att sysselsätta mig med under hans tvåtimmars lur på dagen. Frågan är då: vad ska jag göra? Kanske ska jag börja ägna mig åt att teckna och måla igen. Ett tag var jag väldigt inne på det, men jag tröttnade när jag inte blev bättre. Det har hänt mig åtskilliga gånger att jag slutat med något för att jag inte har sett någon förbättring tillräckligt snabbt. Är lite för otålig ibland.

Känns dock inte som att jag kan påbörja något nytt förrän vi har flyttat. Flyttlådor överallt har en tendens att orsaka kaos, inte bara i rummet utan också i mitt huvud. Längtar till vår nya lägenhet! Vi bor nu i en tvåa och ska den 25:e november flytta in i en trea på 76 kvm (13 kvm större än det vi har nu!). Ett helt extra rum, som kan bli mitt hobbyrum! Eller gästrum! Eller Elliots rum! Eller... ja vad ska jag (vi, klart att maken får vara med och bestämma också ^^) välja?

Snart är stormen här

Ja, snart är det slut på lugnet här hemma. Elliot blir bara mer och mer rörlig och eftersom han är nyfiken och verkar ha bråttom iväg någonstans, så har han nu snart lärt sig att krypa. Och då måste jag ha koll på honom konstant. Som idag när jag höll på att lägga undan tvätt så var jag borta från vardagsrummet en kort stund och sen när jag kom tillbaka så fann jag honom på detta vis:


Visst är han duktig!? Jag känner på mig att han kommer att bli en riktig buspojke och dra fram som en virvelvind.

Dagens felhörning

När vi var på väg hem från affären så sa Johannes: "Skulle du älska mig mer om jag räddade ditt liv i en romantisk gest av nå't slag?"
Men jag hörde: "Skulle du älska mig mer om jag räddade ditt liv i ett romantiskt åsknedslag?"

Tycker nog att min felhörning var häftigare. ;P

Bilprövningen!

Så idag var det dags för mig att för första gången åka till Bilprovningen och få vår kärra besiktigad. Första gången; alltså var jag nervös, som jag alltid är när jag ska göra något för första gången. Och jag skulle åka dit själv, för maken skulle vara hemma med bebben som skulle ta sin dagliga långa lur just då. Som vanligt när jag ska iväg någonstans så ville jag vara ute i god tid, så jag åkte en timme innan själva besiktiningen skulle äga rum. Jag visste ju inte riktigt var stället låg heller, eller om det skulle vara mycket trafik, eller om det kanske skulle hända något på vägen, så jag ville ha gott om tid. Naturligtvis så var jag där på 20 minuter och fick vänta i ungefär en halvtimme i bilen innan det var min tur. Här kan ni då se min vy från bilen:
Inte särskilt spännande kanske, men jag roade mig med att lyssna på radion (det blev visst Radio City-skval) och titta på alla andra som satt och väntade i sin bilar och stirrade på skärmen där registrerings- och portnumret för nästa bil i tur dök upp och blinkade ilsket rött. Sen var det min tur och jag kände hur pulsen ökade. Hur skulle det gå? Den här bilen hade hos sin tidigare ägare aldrig klarat en besiktning på första försöket, utan alltid fått en hel del anmärkningar och saker att åtgärda. Dyra saker. Jag lyckades i alla fall köra in i besiktningshallen utan att krocka med något eller någon och det kändes ju fint. Jag steg ur bilen och möttes av en söt liten farbror som gav mig en bekymrad min. "Jaa-a du får nog tyvärr punga ut en massa pengar direkt", sa han och jag blev chockad. "Va? Nää... Vad då då?" Jag beredde mig på värsta långa beskrivningen av allt som måste bytas ut på bilen och kände mig illa till mods. Hur sjutton kunde han se sådant bara genom att ha sett bilen ett par sekunder? Antar att de får ett öga för sånt när de har jobbat länge med att besiktiga bilar. "Jo, du får betala 300 kronor annars lyfter jag inte ett finger till," sa han sen lite spjuveraktigt. Heh. Det var tur att han inte märkte hur fånig jag kände mig. Efter att jag betalt så satte han igång. Det hela tog mindre än en kvart, och det enda felet han hittade var ett litet hål i hjulhuset vänster bak. Men bilen fick godkänt! Jihuu! Och han sa till och med att han tyckte att den gick bra för att vara så gammal (en 89:a). Tyvärr får ni inte se hur glad jag blev när bilen klarade provet för dumma Blogger vägrar ladda upp min bild!

Antar utmaningen!

Har blivit utmanad av Ida att göra denna, som hon kallar, lärakännavarandralista, så här är den:

Fyra arbeten som jag har haft i mitt liv:
1. Reklamutdelare
2. IT-lots (på internetcafé)
3. B-postsorterare på Posten
4. Bibliotekarie

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Zoolander
2. The Matrix
3. Star Wars IV-VI
4. The Fifth Element

Fyra städer jag har bott i:
1. Partille (Göteborg)
2. Fagersta
3. Örebro
4. Karlskrona

Fyra tv-serier jag gärna ser:
1. America's next top model
2. Prison Break
3. Lost
4. Desperate Housewives

Fyra ställen jag vill åka till:
1. Japan
2. Italien
3. Kina
4. USA

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
1. http://www.hotmail.com/
2. http://www.familjeliv.se/
3. http://www.blogger.com/start
4. http://adaylate.blogg.se/

Fyra favoriträtter:
1. Tacos
2. Lövbiff, klyftpotatis och Café de Paris
3. Julskinka
4. Kalkon med tillhörande leversås

Fyra ställen där jag trivs:
1. I sängen (sovandes eller görandes något annat ;))
2. Vid havet
3. På lyxhotell (med fantastisk buffé)
4. Framför TV:n

Balluns!

Ja igår var jag och firade Sebastian som hade födelsedagsfest (han fyller år nästa vecka, men hade firande igår). Gänget hade köpt en cykel till honom, och han blev mycket glad över denna present. Flera av hans andra presenter hade temat "lack och lite kinky" och roade gästerna väldigt mycket. Tar med en av bild av den mest oskyldiga av dessa presenter.

Innan jag kom iväg till festen så kände jag mig väldigt trött och hängig och nästan nervös inför det hela. Tänkte att jag kanske helt hade glömt bort hur man är social med folk i festliga sammanhang. Mammarollen har tagit över ganska mycket och jag har på sätt och vis tappat bort vem jag är. Eller inte tappat bort, men av misstag lagt undan längst bak i garderoben, så där som man kan göra med kläder ibland. Man har en tröja som man tycker jättemycket om, som man har på sig typ nästan jämt, men så köper man en massa nya kläder och så efter en tvättomgång så hamnar den där gamla favoriten längst ner i byrålådan med alla de nya kläderna ovanpå, och så glöms den bort. Lite så känns det. Och jag trodde inte att det skulle vara så svårt att hitta tillbaka till sig själv efter att ha varit mamma nu i över sex månader. Att komma iväg på festen var väldigt skönt för mig, att få koppla bort det där med att vara mor och istället sminka mig, fixa håret, ta på mig en ny top (och slippa bli nerspydd av ett litet skrutt - fanns väl fortfarande en minimal chans att jag skulle ha oturen att bli nerspydd av någon som fått i sig lite för mycket alkohol, men det slapp jag ;)) och köra iväg hemifrån och bara vara och umgås med vänner ett tag. Underbart var det. Och idag har jag fönyade krafter (fast jag är en smula trött för att jag var uppe till tolv istället för till halv nio som jag brukar) och orkar ta hand om Elliot fast han spyr och stundtals är kinkig. Tänk att det behövs så lite ibland. Lite fest och lite glädje och en massa kärlek. (Jag ser kanske inte så glad ut på bilden, men det är för att jag försöker se cool och läcker ut, men lyckas mest bara se äcklad ut! ;P)

En lista

Blev inspirerad att göra en lista av Ida, så jag snodde en från hennes blogg.

Är du kär? Ja, det är jag varje dag.
Är du en sportfåne? Blir det när det är OS.
Är du likgiltig? Nej, men kan ibland verka så.
Är du röksugen? Nej.
Är du rik? Lite smått just nu.
Är du fattig? Nope.
Är du trött? Jo, men snart blir jag nog pigg för jag får sova hela nätterna nu.
Är du shoppingsugen? Ja, särskilt när jag tänker på den nya lägenheten.
Är du töntig? Jupp.
Är du ressugen? Jaaaaaaaaaa!
Är du skolsugen? Njae... skönt att slippa plugga.
Är du irriterad? Ja. Skyller på hormonerna.
Är du festivalsugen? Att umgås med lera och fulla fjortisar undviker jag helst.
Är du alkoholsugen? Ett glas med något riktigt gott rött vin vore trevligt (men inte möjligt)
Är du saknad av nån? I alla fall av min mor.
Smeknamn? Buba, Ninnisen.
Bästa åldern? 20-talet.
Bästa tidningen? DN, fast jag gillar UNT också.
Hur sminkar du dig? Sällan, bara när det är fest typ.
Höstens accessoar? Bebis och nerspydda kläder.
När stal du senast något? Tog kanske en godisbit ur makens godispåse förra veckan?
Hur många timmar sov du inatt? Tror att det blev nio timmar faktiskt.
Vilken film såg du senast? Spy Hard.
Vilken internetsida besökte du senast? Idas blogg.
Vad sa du senast till vem? Nyt vaihdetaan vaippa. (=Nu byter vi blöja.) Till Elliot, vem annars?
Vem fick du senast sms från och vad stod det? Från maken. "Hihi, tackar! Älskar dig!"
Vad gjorde du i förrgår? Tog hand om Elliot. Deppade. Somnade framför Simpsons.
Vad har du gjort idag? Tagit hand om Elliot.
Vad ska du göra idag? Ta hand om Elliot. Ha fredagsmys med maken.
Hur många msn-kontaktetr har du? 19.
Vilket land besökte du senast? Spanien (Mallorca).
Vad såg du senast på tv? Nyhetsmorgon.
Vad är det för märke på din dvd-spelare? AKAI.
Senaste köp? En bok om barns sömn.
Vad har du för skor? Ecco-skor.
Vad har du på dig nu? Svarta träningsbyxor, mörk cerise (?) top.
Vilken musik har du lyssnat på idag? Har inte lyssnat på något.
Är du vegetarian? Nej.
Har du sagt "jag älskar dig" till någon idag? Ja.
Vad heter dina kusiner? Oj... de är så många så jag har typ glömt hälften. Ingen nämnd ingen glömd.
Är du feminist? Ja.
Vad drack du senast? Vatten.
Gillar du att laga mat? Ibland.
När sjöng du senast? Igår när jag sjöng med i finska barnlåtar.
Håller du det städat? Så gott det nu går.
Vad gör dig lycklig? Makens famn och Elliots skratt.

En önskan...

Att man kan vara så trött fast man får sova en massa. De senaste nätterna har jag fått chansen att sova en hel natt. Igår till exempel så somnade jag tjugo över åtta framför TV:n och gick sen och lade mig i sängen klockan nio och förutom avbrottet med tandborstning och nattklädespåtagning så sov jag sen till strax efter klockan sex. Jo, jag vaknade till några gånger under morgontimmarna, men jag fick nog ihop typ nio timmar, eller till och med mer. Ändå är jag trött och hängig och har varit smådeppig idag och igår.

Och nu ligger lillen på golvet och gnäller också. Och kräks. Men det borde jag ju vara van vid nu. Att han kräks.

Jag önskar mig en massa ork.

Dutti!

Det gick bra med sprutan. Elliot var så duktig! Han sa inte ett pip, utan började "prata" lite efter att han fått sprutan. :-D

Sover nästan hela natten!

Ja, det är sant! Nu är vi inne på kurens så kallade uppföljningsvecka efter de fyra första nätterna. Redan tredje natten sov vår lille skrutt hela natten (klart han vaknade några gånger under natten, men han klarade av att somna helt på egen hand; han är så duktig!)! Igår natt vaknade han bara en gång vid midnatt, men somnade sedan om efter att vi ramsat. Och vi har alltså fått chansen att få sova en hel natt i sträck! Maken min sover som en stock, men jag vaknar vid de vanliga tiderna: 23, 01, 04. Det är intressant hur de tiderna sitter kvar, men snart kanske även jag kan sova nio timmar i sträck (som är det ultimata för mig för att jag ska fungera fint under dagen).

Hmm... så idag ska vi till BVC för att Elliot ska få sin andra spruta. Jag bävar en smula inför det. Förra gången skrek han jättemycket när han fick sprutan och det tog ett tag att lugna honom, och den här gången ska jag gå dit själv, utan maken som stöd. Och sen är det också det att under den här kuren bör man egentligen inte bege sig ut på såna här äventyr, utan den ena dagen ska vara den andre lik så mycket som möjligt, och att det finns risk att läkarundersökningen kommer att strula till det lite. Men det handlar ju om attityd; om jag är lugn och agerar som att allt som händer är självklart och precis som det ska vara, så ska Elliot också acceptera det hela. Men som sagt så är jag nervös... men jag hoppas att jag kan få fram attityden som krävs.

Om ungefär en halvtimme ska jag iväg. Ladda ladda ladda!

Att få sova hela natten

Att vakna varannan timme har blivit ohållbart. Jag tänkte ett tag att jag skulle klara det, för jag kände mig hyffsat pigg på dagarna, men när man inte kan tänka rakt eller prata rent så inser man till slut att man faktiskt är rätt slut. I början på veckan lånade jag hem Sova hela natten av Anna Wahlgren och tänkte att jag skulle läsa in mig på hennes kur att få bebisar att sova genom nätterna. Det fanns med en DVD där man fick se författaren kura några barn, och jag måste säga att jag blev rejält uppskrämd. Ett av barnen skrek det värsta ångestskriket under den första natten. Jag fick fruktansvärt ont i kroppen och kände mig plötsligt inte så sugen på att pröva hennes metod. Barnen sov bättre och bättre för varje natt, så metoden gav ju resultat, men jag blev osäker på om jag själv skulle klara av att höra Elliot skrika så där. Jag letade mer information på nätet och hittade många som var negativa till kuren, men också de som var positiva. Så efter ett tag var jag alldeles snurrig och visste varken ut eller in. Men igår så fick jag tips av några på Familjeliv, där jag hänger rätt mycket, hur jag skulle kunna gå tillväga med SHN-kuren. Jag pratade igenom det med maken min, och vi bestämde oss för att testa kuren, men att avbryta direkt om Elliot verkade mår dåligt av den. Så maken och jag läste in oss ordentligt (ja, tillräckligt i alla fall) på kuren och bestämde att han skulle ta första natten och att jag skulle sova i vardagsrummet. Jag är glad att min man tog hand om första natten. Det gick bra att söva Elliot på kvällen, men under första uppvaknandet vid 23 så blev han arg när han inte fick bröstet som han brukade. Han skrek och gnällde i 25 minuter, men det hördes på honom att han inte mådde dåligt utan att han bara var arg, irriterad och förvånad. Sammanlagt vaknade han sju gånger och det tog mellan 2 och 8 minuter att få honom att somna om med buffning och ramsa. Han vaknade 05:55 och tyckte då att det var morgon, men vi hade bestämt oss för att morgonen skulle börja 07, så vi fortsatte att buffa och ramsa, men han somnade inte om. Han var rätt lugn dock, och strax innan sju så gick vi in till honom glatt leende och tände lampor och lyfte upp honom och kramade och önskade honom en god morgon. Jättemysigt! Elliot var lugn och bara lite lite gnällig. Han fick frukost och åt jätteduktigt (gissa om mina bröst sprängde och värkte!). Maken var rätt trött efter natten och själv var jag lite stel efter att ha sovit stötvis och oroligt på soffan i vardagsrummet, men vi är båda vid gott mod efter den här första natten. Det känns som att det kommer att gå bra! Och det sköna var att se att Elliot inte mår dåligt! Och snart kommer han att få den sömn som han behöver! Och vi också! :-D

Hoppas hoppas att den här natten också går bra!

Nytt utseende

I helgen lyckades jag äntligen fånga Elliot med en annan min än den han brukar ha. Först en bild på minen han brukar ha:

Sen en bild på hans nya lite mer varierade uttryck:

Och sen en bild där han bara är sååå söt:

Den lilla droppen av dreggel på hakan är pricken över i:et. Han dregglar typ konstant under sin vakna tid, vilket har orsakat att hans hals och haka är smått röda hela tiden. Jag var lite orolig ett tag, men har nu förstått att det är vanligt att bebisar får så där. Jag märker att jag har blivit säkrare som mamma. Jag minns i början så blev jag orolig för minsta lilla som verkade utöver det normala (vilket var typ allt, jag menar, jag hade ju en bebis, hur normalt är det?!), och ringde mor eller svärmor eller bvc, rådfrågade böcker och internet och vilade inte förrän jag fått höra från alla att det är verkligen ingen fara. Om någon hade en avvikande åsikt så kunde jag aldrig känna mig riktigt lugn för tänk om just den personen hade rätt? Nu är jag något lugnare, men visst kan jag ibland gripas av oro. Misstänker att den känslan kommer att finnas med mig under resten av mitt liv. Att ha barn ger oro, men också mycket mycket glädje.

Jag är också en fuskare!

Jupp, den här veckan har jag fuskat. Jag åt godis på tisdagen tror jag att det var. Jag hade haft en superjobbig dag med en skrikande liten skrutt och min kära make köpte en chokladkaka till mig. Vilken tur för mig att jag inte är minister i den nya regeringen, för då hade jag säkert blivit hårt pressad av frågor om varför jag åt choklad trots att jag visste att det inte var helg. Tidningar och TV hade spottat ur sig en hel drös med bilder på mig med chokladkladd runt munnen, en chokladkaka i handen och en desperat och skuldtyngd blick.

Att vara journalist är verkligen ett smutsigt yrke. Jag minns när jag var liten så drömde jag ibland om att arbeta som journalist, men ju äldre jag blev insåg jag att det inte var något för mig. Jag skulle aldrig kunna arbeta med att smutskasta folk, att söka fram människors smaskigaste hemligheter bara för att öka tittarsiffror eller sälja så många ex som möjligt. Det finns absolut fortfarande positiva sidor med journalistik, man får ju veta allt som händer runtom i hela världen, men det känns som att media fokuserar mer och mer på sensationsjournalistik och mindre på riktiga viktiga nyheter.

Ingen människa är perfekt. Alla fuskar/har fuskat med ett eller annat. Så sluta kasta sten i glashus.

Mmm... glass...

Nobelpris och dammråttor

Äsch, nu fick jag skrivkramp. Min kära make tyckte att jag skulle välja ett ämne först innan jag skriver för att det annars riskerar att bli skrivet väldigt lite om en massa. Och det kan jag väl hålla med om i och för sig, men jag tror att mitt sätt att skriva brukar vara att jag börjar nysta i en ände med ett ämne eller inget alls för att sedan så småningom komma in på något av intresse.

Kom just på att vem som får Nobelpriset i litteratur i år har avslöjats idag. Får ta mig en titt på DN:s hemsida... Aha! Där ser man! Ett namn jag känner igen och en av förhandsfavoriterna: Orhan Pamuk (läs lite mer om honom här). Ja, som bibliotekarie borde jag väl förstås känna till honom, men jag är inte så beläst som många kanske tror. Visst har jag läst en hel del, men absolut inte allt, vilket tycks vara en typisk fördom vad gäller bibliotekarier. Att man älskar böcker och att man läser mycket och har läst allt. På fester där jag berättar att jag är bibliotekarie till yrket så blir jag genast ombedd att ge boktips, eller så vill min samtalspartner diskutera en bok som han eller hon just håller på och läser. Ja, jag tycker väl om böcker, men jag läser faktiskt inte särskilt mycket. Jag har ofta en trave böcker på mitt nattduksbord, men läser sällan färdigt någon av dem. (Förutom om det är senaste Harry Potter-boken.) I perioder kan jag få ett släng av läslussjukan, men det händer mer och mer sällan. Så varför blev jag bibliotekarie egentligen? Jo, det var ju det här med informationsvetenskapen som föll mig i smaken. Att söka och organisera information. Ordning och reda! Fast bara för att man är intresserad av ordning behöver inte betyda att man är ordningssam i alla sammanhang. Är urusel på att dammsuga, alltså jag är bra när jag väl gör det, men jag gör det för sällan. Nu när Elliot har kommit så får jag nog skärpa mig, inte bra för honom sen när han börjar krypa att bli uppäten av alla dammråttor.

Apropå Elliot och damm så fick han bada med pappsen idag. Vår lille pojk är verkligen svår att fånga på bild. Jag vet inte hur många bilder vi har där han har samma uttryck av förvåning/förskräckelse med uppspärrade ögon och öppen mun. Visst är det gulligt ibland, men jag skulle gärna vilja ha en bild där han ler sött och charmigt som han faktiskt gör annars.

Asch, nu missar jag ju Amazing Race! En av många reality tv-serier som jag följer. Är typ beroende.

Grått och trist, men fredag!

Idag är en grå dag. Hösten har kommit med kylan och regnet. Dock finns en hel del grönska kvar från den ljuvliga sommaren vi haft. Jag ser ändå fram emot höstens färgprakt som snart kommer. Då ska det fotograferas!

Idag är det fredag! Ska försöka att inte äta för mycket sött ikväll. Hehee...

Måste städa lite idag också eftersom mina föräldrar kommer på besök i morgon.

Har ett litet gosigt troll i min famn som distraherar mig. Det är otroligt hur mycket jag känner för denna lilla människa! All kärlek får mig att nästan spricka!

Gah! Godis!

Jag och maken har inte ätit sötsaker på hela den här veckan! Jag vet inte hur många gånger vi har försökt att dra ner på vårt godis/snask/glass/kak/bull-ätande och misslyckats fatalt. I början på en ny vecka bestämde vi oss för att inte äta några sötsaker förrän på fredagkväll då helgen tog sin början, men alltid var det något som hände som gjorde att vi "förtjänade/behövde" något sött. "Åh, nu har vi jobbat så duktigt så vi förtjänar faktiskt något gott." eller "Åh, vad tungt det känns just nu, låt oss muntra upp oss med något sött, vi behöver faktiskt det." Och inte hjälpte det att den ena av oss kanske inte kände något godissug för om den andra var lite nere eller trött och föreslog lite godisköp, så kunde den osugne inte säga nej.
Men nu har vi alltså lyckats hålla oss från måndag till och med idag torsdag! Rekord! Det borde vi fira! Med lite godis... Ähum... eller näe... det ska vi nog inte... Usch, det är verkligen jobbigt med detta godissug. Tänk om man kunde få bort det på något sätt, typ en operation eller så. Till exempel att någon upptäckte att sötsuget försvann när man operade in ett stort horn i pannan. Inte särskilt bekvämt eller så, men sötsuget skulle vara borta för evigt. Hmm... tror nog att jag hellre äter en massa sött varje dag än går omkring med ett horn i pannan resten av mitt liv. ^_^

Det är faktiskt nästan läskigt att gå och handla i en matbutik nu för tiden. De ställer ju alltid allt godis precis vid kassorna. När det inte är så mycket folk som handlar så är det ju inte så farligt, då går man snabbt förbi bara, men de gånger då man hamnar i en jättelång kö... Hu! Då är det fruktansvärt svårt att hindra chokladbitarna och godispåsarna från att hoppa ner i ens varukorg. Hemköp har ju ordnat det så att godiset inte är vid kassorna utan längre in i butiken, vilket jag tycker är otroligt trevligt. Tyvärr så handlar jag aldrig där så mig har den lösningen inte hjälpt ett dugg. I de matbutiker jag handlar där gäller det att ha viljestyrka och karaktär, något jag saknar när jag är trött och grinig. Så ett råd till mig själv: handla aldrig trött och grinig! Att alltid handla när man är mätt det är ett annat bra råd, då är man inte lika sötsugen. Men jag blir ofta lite dåsig när jag är mätt... Äh, det bästa är att anställa någon som sköter mathandlandet. Och när man ändå håller på varför inte anställa en personlig kock också. Perfekt! Då var ju allt löst.

Äsch... fortfarande godissugen.

Åldersnoja

Passar på att skriva nu när Elliot sover en liten lur efter maten. Ja det är ju så att jag får anpassa mig mycket efter hur min boss mår och vad han kräver, men det gör jag så gärna eftersom han är så söt. Jag älskar hans sätt att sova; så totalt avslappnat.

Min kära make frågade mig varför jag döpt min blogg till typ trettio när jag inte är ett dugg åldersfixerad. Jag ville på ett enkelt sätt berätta var i livet jag befinner mig och jag kände att denna fras beskrev det bra och kunde vara aktuell flera år framöver. Jag är för tillfället 29 år och fyller år i december, så typ trettio stämmer in bra redan nu. Och sedan följer tio år då jag verkligen kan kalla mig typ trettio, och sen när jag fyller 40 så kommer den stora åldersnojan då jag inte kommer våga avslöja min rätta ålder för någon någonsin, inte ens för mig själv, så då kommer jag fortsätta att säga att jag är typ trettio. Nej, allvarligt talat så tror jag faktiskt inte att jag kommer att få någon åldersnoja. Eller det kan jag ju inte veta säkert i och för sig, men om jag utgår ifrån hur jag känner nu så tror jag inte det. Kanske beror detta på att folk tror att jag är mycket yngre än jag är. Folk som träffar mig för första gången tror ibland att jag är typ tjugo. Som en gång när jag och maken var ute och gick i vårt köpcentrum (alltså inte vårt som att vi äger det, utan det köpcentrum som vi brukar gå till när vi ska handla) och det var nu strax innan valet med folk som delade ut partiprogram etc. Då kom en kvinna fram till oss med en broschyr från moderaterna och hon tvekade en stund och var tvungen att fråga oss om vi var tillräckligt gamla för att rösta! Nog för att jag ser rätt ung ut, men att jag ser ut som sjutton det har jag liiite svårt att förstå.
Ålder har ju förstås inte bara med utseende att göra, även om mycket omkring oss får oss att tro att det är så. Till exempel den här hemska reklamen för någon hudvårdsprodukt som säger att livet börjar vid fyrtio - i alla fall om man ser ut som trettio. Vad är det för fel med att se ut som fyrtio? Åh, jag blir så trött på denna utseendefixering som orsakar så mycket skit!

Hinner inte skriva mer nu för lill-skruttet är en smula kinkig.

Elliot i närbild

Var bara tvungen att lägga in den här fina bilden på Elliot. Dags för lite lunch!

Promenad med en skrutt

Nu ska vi se om jag kan få till ett inlägg i min nya fina blogg. Sitter här med ett litet skrutt i famnen (aka min son Elliot på fem månader) och det tar en evighet att skriva med bara en hand. Och vilken minut som helst kan jag bli tvungen att avbryta på grund av att skruttet tröttnar på att mamma sitter och skriver sååå långsamt. Eller att han kräks. Som nu... Ett ögonblick...

Så nu sitter han i gåstolen och roar sig för fullt med att försöka riva ner tvätten som hänger och torkar (det ska bli så skönt att flytta så man inte behöver hängtorka tvätt i vardagsrummet). Jag låter honom hållas ett litet tag till, tills han får tag i makens kalsonger och spyr ner dem. Kommer antagligen att skriva ett inlägg snart om hur det är att leva med en liten kräkis.

Ja, i alla fall... igår hade jag tänkt att posta mitt första inlägg här i bloggen, men jag fick inte en chans och så hade jag problem att få till en snygg bild på mig själv att lägga upp (är stundtals lite överdrivet perfektionistisk), ville ha en bild där jag ser någorlunda bra ut och som på något sätt visar lite av min personlighet. Ja, ja... nog om det... känner att jag har alldeles för mycket i huvudet samtidigt och vill få ut allt på en gång. För att återgå till det jag hade tänkt skriva om: Igår var jag och Elliot ute på en härlig promenad i den begynnande hösten och jag tog för ovanlighetens skulle med mig kameran och tog lite bilder. Vädret var ljuvligt med den friska luften och Elliot stormtrivdes att sitta i sjalen och titta på världen runt omkring. Jag hade hoppats att han skulle somna på vår lilla tur eftersom han sovit så dåligt på natten och det märktes att han var på väg att bli grinig av övertrötthet, men allt var så spännande så jag förstår att han inte ville sova och missa allt kul. Han verkade nöjd och lugn så promenaden medförde i alla fall något positivt. Ja promenaden var positiv för mig också. Det är konstigt att varje gång jag går ut i naturen så glömmer jag till nästa gång hur skönt det faktiskt är.

Kan inte skriva mer nu för Elliot har så fruktansvärt ont av sina tänder som är på väg, så jag måste gosa med honom lite. Återkommer.