Sjuk och ynklig

Det är inte lätt att vara sjuk och ynklig längre. Särskilt inte när man har en liten skrutt som också är sjuk och extra ynklig. Jag saknar att bara kunna ligga och slöa eller sova framför tv:n med en massa dricka och en stor påse fylld med snytnäsdukar (ja, det är ju inte specifikt denna äckliga påse jag saknar utan vad den symboliserar). Måste man ju orka ta hand om ett skrutt samtidigt som man är sjuk. En liten skrutt som är extra gnälligt och hostigt och snorigt och argt och motstridigt. Han kan inte bestämma sig för om han vill gosa i mammas famn eller om han ska leka eller läsa fast han inte orkar. Han är ständigt i rörelse trots att han är en liten sjukling, och därför måste även jag vara i rörelse. Extra tungt blir det också när maken är sjuk samtidigt. Då finns det ingen som kan ta hand om oss. Snyft. Ja, det var bättre att vara sjuk när man var liten. Fast det tror jag inte Elliot håller med om.

Dags att skriva något...

Jo, det var ju alldeles för länge sedan jag skrev något här. Har haft fullt upp med att sy klänningar, planera möhippa, få vår bil stulen, gå på möhippa, göra en scrapbook om hippan, öva inför uppträdande på bröllopet, gå på bröllop, ta hand om en vild skrutt som lärt sig klättra i soffor och annat, sova, våndas i fukten och värmen, förfäras över mina fötter som svullnat upp till hobbit-fötter, dricka mycket vatten, lugnas av att fötterna återgår till det normala, förfäras igen av mina fötter som svullnar igen etc. etc.

Det var ett underbart bröllop jag var på i lördags. Som tur var så kom mina föräldrar hem till oss och var barnvakt till Elliot så vi kunde roa oss helt på egen hand och slippa springa efter en liten vilde. Många var förstås besvikna att de inte fick träffa Elliot, men för oss var det helt suveränt. Som sagt så var bröllopet verkligen lyckat och jag hade önskat att jag hade kunnat vara kvar och dansa hela natten lång också, men dels så fick jag ont av att dansa och dels så skulle vi ju upp i vanlig tid (alltså halv sju) för att ge Elliot frukost, och jag skulle köra tillbaka en lånad bil, och maken skulle iväg och bära instrument och annat. Men det var ett underbart bröllop och man blev bara så lycklig. Och jag var rätt cool när jag spelade bas på en låt. Första gången någonsin som jag spelar något instrument inför folk.

Nu ska jag laga lite mat till maken som kommer hem snart. Han har ju börjat jobba stackarn. Sammanlagt ska han jobba 120 % under hösten. Huvaligen!