Lite ledigt imorgon!

Jupp, imorgon så ska jag få lite ledigt från hem, make och barn. Då ska jag på stan och shoppa lite somriga kläder till mig och bara mig. Modet just nu är ju perfekt för en gravid; mycket tunikor och klänningar med empiresnitt. Och magen min har börjat växa till sig bra nu då jag är i vecka 22. Jag har redan hittat en tunika som jag vill ha på gina tricots hemsida och hoppas verkligen att den finns inne.

Åh, det ska bli så trevligt att få komma bort lite och umgås med en trevlig Ida och shoppa saker till mig själv; för den här månaden har vi råd att lägga pengar på lite annat än bara mat. Tänk så lite det behövs för att man ska bli glad!

Borde kanske tagit det blå pillret

Efter att ha spelat klart Knights of the Old Republic så letade jag efter något annat trevligt spel att spela. Läste runt lite på nätet och hittade ett Matrix-spel som verkade intressant. I och för sig så var det flera som klagade på PC-versionen, men jag tänkte att jag skulle ge det en chans för jag gillar Matrix-världen. Spelet heter alltså Path of Neo och namnet säger precis vad det handlar om; man ska ta sig genom spelet som Neo och göra mycket av det som han gör i filmerna med en del tillägg för att det ska bli fler speltimmar. Spelet kändes lite småtrögt i början med alldeles för många övningsbanor som var en smula för lika, men jag tänkte att det kommer väl igång snart. Och ett tag var det rätt kul att springa runt som Neo klädd i den långa kappan och coola solbrillor och kunna hoppa högt, springa på väggar och slå hårt, men det blev rätt trist ganska snabbt. Banornas upplägg var alltför lika; först slåss man mot SWAT-teams som blir svårare och svårare och till slut så dyker det upp en agent eller två. En annan sak som blir riktigt irriterande i längden är att kameravinkeln helt plötsligt hamnar i en vägg och man har ingen aning om vad som händer och man har ingen möjlighet att flytta sig så att man ser Neo igen. Och några gånger har även taket helt plötsligt dykt upp i bild och skymt sikten. Och ibland funkar inte vapnet man har, det blir extra klurigt om man bara har ett vapen för då måste man hitta ett annat vapen och byta till det och sen byta tillbaka till det första vapnet för att det ska funka. Sen verkar det som att om man har ett vapen då kan man inte välja att slåss utan vapen, utan måste skjuta slut på ammon och SEN kan man slåss med bara händerna. Väldigt irriterande. Så nu har jag tröttnat på att spela.

Och nu när jag har tröttnat på att spela så kanske jag skulle ta tag i den där boken som vi läser i bokcirkeln jag är med i. Ehum... Betyder det här att jag inte är en riktig bibliotekarie eftersom jag väljer att spela datorspel framför att läsa en bok?

Ja det var inte mycket...

En sak till

Kom på en sak till jag är trött på: Att alltid ha ont om pengar. Att aldrig kunna köpa allt det där jag/vi behöver. Att bara ha kvar pengar till mat efter att alla räkningar har betalats. Det är väldigt tröttsamt.

Saker jag är trött på

• Linné - Nu börjar Linnéfirandet i Uppsala och det har ända sedan årets början varit ett himla tjat om det. I alla fall om man har läst UNT varje morgon som jag och maken brukar göra. Journalisterna har gjort sitt yttersta för att få med minst två artiklar om Carl von Linné och ibland till och med samma artikel flera nummer eller i samma nummer två gånger. Och alla teatrar och spexgrupper har känt att de måste sätta upp något om Linné. Och det har satsats oerhört på att locka turister till Uppsala genom att ha Linnévandringar, Linnéutställningar, Linnélekrum för barnen, Linnékonserter, Linné, Linné, Linné! Har turismen till Uppsala ökat tack vare detta? Nej. Är detta konstigt? Nej. Kunde detta förutspås? Ja!... Jag kräks på Linné.
• Bajsblöjor - Det finns inget roligt med att byta bajsblöjor. Det skriks, det luktar, det krävs våld, synen skapar ångest. Och visste ni att ibland måste man byta bajsblöjor fem gånger om dagen? Nä, tänkte väl det. Så tänk efter en extra gång; om ni ogillar bajs så ska ni kanske inte skaffa barn.
• Reklam - Hur kommer det sig att det går så mycket reklam just nu som är så fruktansvärt dålig? Är det det senaste att man ska ha riktigt usel reklam för att folk ska vilja köpa en produkt? För att nämna några exempel: "Ibumetin, du är så fin", "skrikande Lokafotograf", "nånjäklabilreklammedenberättarröstfrånhelvetet", "allatrosskyddsochrakbladsreklam". Ge mig en skip-knapp tack!
• Vardagsirritation - Alltid blir det något missförstånd som orsakar irritation och gnabb eller gräl. Okej om det bara hände ibland, men varje dag... suck!
• Vardagen - Ja, jag är trött på min vardag. Jag blir trött av den också. Kanske blir det bättre när det blir sommar. Men just nu vill jag bara bort bort bort. Men utan pengar går det ju inte att ta sig till den vackra varma sandstranden, med paraplydrinkar och blåa vågor. Så jag får väl nöja mig med att glo på serier och spela datorspel som någon slags vardagsflykt.

För att säga något positivt också så tycker jag att det är trevligt att Blogger ordnat automatisk sparning.

Eurovision igen!

Jag och maken lyckades tippa rätt bra på finalen också minsann! Vi skulle välja ut topp 10 och så skulle vi välja ut en vinnare. Jag sa redan tidigt under dagen att Serbien skulle vinna. Maken trodde dock mer på Vitryssland, men ändrade sig sedan vi sett Serbiens framförande. Hon var helt suverän! Rösten höll och hon lyckades förmedla en så stark känsla och jag blev berörd på djupet trots att jag inte förstod vad hon sjöng. Verkligen en värdig vinnare enligt mig.

Vad gäller topp 10 så fick vi 6 rätt av 10. Vi trodde på Vitryssland, Ryssland, Turkiet, Moldavien, Ungern och så Serbien förstås. Ukraina vägrade vi ha med i vårt topp 10 för vi tyckte verkligen inte om detta pinsamma, töntiga bidrag, så fast vi egentligen visste att den skulle hamna bland de översta så valde vi bort den av princip. Jag förstår bara inte vad det är som folk gillade med den. Visst låten kanske fastnar som en igel, men det gör den inte bra för det. Den var ju bara fånig! En fjantig gubbe med löspattar och folie! Vad har folk för smak egentligen?

Sen hade vi ju då tippat att Sverige, Finland, Lettland och Tyskland och skulle hamna bland de 10 främsta, så där gick vi bet. Vi var inte förvånade att Grekland hamnade på en 7:e placering. Bulgarien var dock en överraskning, vi trodde inte att det skulle gå så bra för dem, låten kändes inte tillräckligt stark, men det verkar som att det fortfarande funkar med trummor och sång utan ord. Armenien? Va? Ursäkta? Världens tråkigaste låt, med usel engelska. Kanske hade vi sett låtens potential om han sjungit hela låten och inte bara slutet på sitt modersmål. Sedan har vi ett annat frågetecken och det är Bosnien & Hercegovinas låt. Varför fick den så många röster? Den kom på en 11:e plats och vi förstår inte vad som var så speciellt med den låten. Man kom ju inte ihåg den när hon sjungit klart. Och så såg hon ju ut som en purjo, som Luuk så fint konstaterade.

Så vad ska Sverige skicka för att komma bland de 10 bästa nästa år? Om man ser tillbaka på de senaste åren så har det inte funkat med att skicka manliga artister, så det får väl bli att vi skickar Carola eller Lena Ph eller Charlotte Perelli med en klassisk schlagerdänga och vindmaskin och ett mikronfonställ som antastas rejält.

Eurovision!

Japp, igår satt jag och maken och såg semifinalen av ESC. För att göra det hela mer intressant hade vi gjort en lista på de länder som vi trodde hade chans att ta sig till final. Först valde vi ut 15 stycken och av dem valde vi sedan 10 som vi trodde mest på. Bland de 15 hade vi prickat in 8 rätt, och bland de 10 hade vi 6 rätt. Så det var bara två bidrag som gick oss helt förbi och det var Bulgarien (trummor igen! har inte folk tröttnat än?) och Slovenien (urk för schlager-opera!). Annars var vi ju bättre än de flesta "experter" inom området. Många var ytterst överraskade av att ingen av de nordiska länderna gick vidare, men det var inte vi. Vi hade lite förhoppningar på Eirikur från Island, men efter hans framträdande så trodde vi att hans chanser var ganska små. Och Norge (G:son-skräp + gammal tant; kom igen! vad trodde ni?) och Danmark (en ful drag queen som sjöng om att han var en "drääämä kveeen"; men hallå! är det där er snyggaste drag? tacka vet jag Lindarw, och förresten så har det redan varit en trans-skräll med Dana International, har ni glömt det?) hade aldrig någon chans.

På lördag ska jag och maken pricka in topp tio, och topp fem, och kanske till och med pricka in vinnaren. För vi är ju bäst på det här! ;-P

Spara eller slänga?

Hittade mina gamla dagböcker när vi möblerade om lite idag. Frågan är vad jag ska göra med dem. Jag känner inte att jag har någon större glädje av att läsa i dem nu, och varför skulle jag tycka att det vore roligt att läsa dem när jag är 40-50? Jag sitter mest och rodnar och tycker att jag är pinsam i mina skriverier. Allt tjat om olika killar, blir bara för tröttsamt att läsa om. Dessa skriverier är inte direkt något som jag vill att någon annan än jag ska ta del av, och när inte ens jag själv känner något intresse av det, varför ska jag spara dagböckerna? Och ändå är det lite svårt att slänga.

Gamla vykort och brev är också svåra att slänga. Hos mina föräldrar finns några skolådor med sådant sparat. Alltså sådant som jag fått. Och här hemma har jag också en skolåda med vykort och brev. Men när läser jag dem? Okej breven kommer jag nog kanske läsa någon gång när jag är riktigt gammal och grå, men vykort? Är det så kul att minnas: "Ja, just ja de var ju i Florida/Gran Canaria/Madrid/London etc. då! (Och jag/vi var inte där...)" Vad är det positiva med det? Vykort med lite mer speciella hälsningar är väl värda att spara, men inte alla semestervykort. (Som jag älskar att få by the way! Så sluta inte skicka dem! Bara för att jag inte kommer att spara dem för alltid betyder inte att jag inte uppskattar att få dem!) Och vad gör man med alla födelsedagskort? Spara ett år och sen slänga när man får nästa? Eller vad gör man? Jag har ingen aning. Jag tror att jag brukar slänga i samband med flytt, men ibland också när jag får ett infall av storstädning och slänger nästan allt som kommer i min väg. Vissa saker har jag ångrat att jag slängt, men det har jag glömt nu så det var nog inget viktigt.

Får se hur jag gör med dagböckerna. Vore nog skönast att slänga dem, och gå vidare i livet. Jag kommer ju ändå att minnas en hel del av det som står i dagböckerna, men kanske ha en mer förskönad bild av det hela om några år. ;-)