Besatt av Neusweinstein-eller vad det heter-slottet

Jo, jag och maken har blivit beroende av pussel, eller det är nog uppe i besatthet. Vi började först lite lätt med ett 500 bitars pussel, och tog oss sedan an ett 1000 bitars pussel. Nu pusslar vi följande pussel:

Det är Neuschwansteinslottet i 2000 bitar. Pusslet tar upp hela vårt köksbord. Och på fredag får vi besök så vi måste pussla färdigt det innan dess. Helst på torsdag ska det vara klart. Om vi hade pusslat från morgon till kväll så hade det ju varit klart för länge sedan, men man har ju annat att pussla, eh pyssla med också. Men pusslet är alltid närvarande. Inte bara på köksbordet. När jag blundar så ser jag slottet, snön eller träden. En bit som hånar mig med sin frånvaro.

Tänk vilken kick man kan få av att hitta rätt bit. Ibland känns det som en övernaturlig kraft som tar över och för min hand till rätt plats. Det kanske är det som är min superkraft... Eh, tror att jag har tittat för mycket på Heroes. En väldigt bra serie. Se den.

The roaring 20's!

Saker jag upptäckt sedan jag blev 30:

• Jag orkar festa till halv fyra på natten.
• Lill-skruttet kan sova hela natten trots att mamma och pappa har värsta festen.
• Det är svårt att göra saker när man har en stukad tumme.
• Jag borde ha levt under 1920-talet för jag är så snygg i den hår- och klädstilen.
• Jag borde inte ha levt under 1920-talet för på den tiden fanns inte ipod nano.
• Det finns en särskild knapp man ska trycka på på vår kamera då man ska ta närbilder.
• Jag borde låta bli att skriva i min blogg eftersom jag får så ont i tummen då.

Aaaj!