Tillfälligt tomt

Jo. Tomt. Ingen inspiration just nu.

Te och mys i Äppelviken

Igår var vi i Stockholm och hälsade på Tessa i Äppelviken. Visst är det ett charmigt namn! Det är intressant hur mycket ett namn betyder för att ge karaktär åt ett ställe. Det bjöds på läckerheter i överflöd och både jag och maken blev mätta alldeles för fort! Man ville ju ta mer eftersom allt smakade så gott!

Visst ser allt bara såå gott ut! :P

Heh, nu ska jag äta lite lunch; yoghurt och müsli. Känns inte särskilt lockande. Jag får drömma mig tillbaka till gårdagens frosseri. Mmm...

Ett hårresande mysterium

Ja, jag förstår det inte. Så här är det jämt. Om jag vaknar vid ungefär tre-fyra-tiden på natten och traskar upp och går på toaletten och sen ställer mig för att tvätta händerna och yrvaket ser mig själv i spegeln; då har jag en jättesnygg frisyr. Den är liksom fluffig och ser stylad ut. Till och med mitt ansikte ser tjusigt ut (ja förutom den sömndruckna minen), rosiga kinder och glittrande ögon. Jag känner mig helt enkelt riktigt nöjd med mig själv. Så återvänder jag till sängen och sover vidare till sex halv sju då jag brukar gå upp, och då har jag förlorat all min skönhet! Håret bara hänger eller så står det ut på vissa ställen och ser stripigt ut. Och min ansiktsfärg närmar sig askgrått med små rödmosiga fläckar här och där och ögonen har tappat all sin glans. Vad är det för magiskt med tre-fyra-tiden som gör att jag ser så snygg ut? Och nej, jag drömmer inte, utan är tillräckligt vaken för att vara vid mina sinnens fulla bruk (eller nästan i alla fall). Jag för någon gång ta en bild på mig själv när jag går upp vid den magiska tidpunkten, så får jag se om jag faktiskt bara inbillar mig det hela eller om jag är vackrare på natten.

Iiik! En sax!

Min kära make är helt fast i ett dataspel (eller säger man datorspel?) som heter Supaplex. Han spelade det spelet när han var liten och visst är det charmigt med dessa gamla spel! En röd boll (ska det vara ett litet virus kanske?) som käkar infotroner och blir jagad av läskiga saxar. Själv spelade jag ett liknande spel när jag var liten som hette Boulder Dash. Spelet ägdes av Kauko (make till en av mina mostrar - finns det ett särskilt uttryck för det släktskapet?) och därför spelade jag det inte så jätteofta (de bodde i Södertälje och vi bodde då i Partille), men varje gång han och moster Lissu kom på besök så hade han med sig sin Commodore 64 (ah, nostalgi!) och jag spelade så mycket det bara gick (vilket inte alltid var så mycket eftersom pappsen och Kauko också ville spela). I det här spelet, precis som i Supaplex, så fanns det saxar som jagade en, och jag blev alltid så stressad när det fanns sådana på banan. Det var nästan för läskigt att spela då. Och jag är fortfarande för skraj för att spela vissa spel eller delar av spel där det finns läskiga varelser. Som exempel kan jag nämna headcrabsen i Half Life 1 och 2, de där som hoppar upp på en och äter ens hjärna. Gah! Eller som i Jedi Knight (eller om det nu var Jedi Academy?) där det på en bana fanns en mörk underjordisk tunnel som man ska gå i och helt plötsligt hör man kripeti-kripeti-krip, och så kommer det en massa små spindel-krabb-liknande varelser som biter en i benet och armen, och jag klarade inte av att spela den biten av banan, så Johannes fick göra det istället. Japp, fast jag är vuxen så kan jag fortfarande bli hur skraj som helst för dataspelsvarelser och rygga tillbaka och släppa alla tangenter och kontroller och låta den stackars hjälten dö, bara för att jag är en liten fegis.

Jag har länge varit sugen på att spela något kul dataspel, så häromdagen tipsade Sebastian (här skulle jag kunna länka till hans blogg, men den har han inte uppdaterat på hundra år, så det känns onödigt ;P) mig om Fable - The Lost Chapters, ett äventyrsspel med lite RPG-inslag. Så nu har jag då börjat spela detta spel och hade nog suttit med det dagarna i ända om jag inte hade haft en liten skrutt som kräver uppmärksamhet. Igår försökte jag spela samtidigt som Elliot lekte på golvet, men det var störtomöjligt då han försöker klättra upp på allt och han förstår ju inte heller att om man faller så slår man sig och det gör ont. Får försöka mig på att spela under hans långa lur idag.

Jo, jag har ju lätt för att bli spelberoende.

Hobby sökes

Nu när sovschemat för vår lille skrutt verkar sitta så kan jag ju faktiskt ta upp någon hobby att sysselsätta mig med under hans tvåtimmars lur på dagen. Frågan är då: vad ska jag göra? Kanske ska jag börja ägna mig åt att teckna och måla igen. Ett tag var jag väldigt inne på det, men jag tröttnade när jag inte blev bättre. Det har hänt mig åtskilliga gånger att jag slutat med något för att jag inte har sett någon förbättring tillräckligt snabbt. Är lite för otålig ibland.

Känns dock inte som att jag kan påbörja något nytt förrän vi har flyttat. Flyttlådor överallt har en tendens att orsaka kaos, inte bara i rummet utan också i mitt huvud. Längtar till vår nya lägenhet! Vi bor nu i en tvåa och ska den 25:e november flytta in i en trea på 76 kvm (13 kvm större än det vi har nu!). Ett helt extra rum, som kan bli mitt hobbyrum! Eller gästrum! Eller Elliots rum! Eller... ja vad ska jag (vi, klart att maken får vara med och bestämma också ^^) välja?