Min kära make är helt fast i ett dataspel (eller säger man datorspel?) som heter
Supaplex. Han spelade det spelet när han var liten och visst är det charmigt med dessa gamla spel! En röd boll (ska det vara ett litet virus kanske?) som käkar
infotroner och blir jagad av läskiga saxar. Själv spelade jag ett liknande spel när jag var liten som hette
Boulder Dash. Spelet ägdes av
Kauko (make till en av mina mostrar - finns det ett särskilt uttryck för det släktskapet?) och därför spelade jag det inte så jätteofta (de bodde i Södertälje och vi bodde då i Partille), men varje gång han och moster Lissu kom på besök så hade han med sig sin
Commodore 64 (ah, nostalgi!) och jag spelade så mycket det bara gick (vilket inte alltid var så mycket eftersom
pappsen och Kauko också ville spela). I det här spelet, precis som i Supaplex, så fanns det saxar som jagade en, och jag blev alltid så stressad när det fanns sådana på banan. Det var nästan
för läskigt att spela då. Och jag är fortfarande för skraj för att spela vissa spel eller delar av spel där det finns läskiga varelser. Som exempel kan jag nämna headcrabsen i
Half Life 1 och 2, de där som hoppar upp på en och äter ens hjärna. Gah! Eller som i
Jedi Knight (eller om det nu var Jedi Academy?) där det på en bana fanns en mörk underjordisk tunnel som man ska gå i och helt plötsligt hör man
kripeti-kripeti-krip, och så kommer det en massa små spindel-krabb-liknande varelser som biter en i benet och armen, och jag klarade inte av att spela den biten av banan, så Johannes fick göra det istället. Japp, fast jag är
vuxen så kan jag fortfarande bli hur skraj som helst för dataspelsvarelser och rygga tillbaka och släppa alla tangenter och kontroller och låta den stackars hjälten dö, bara för att jag är en liten
fegis.
Jag har länge varit
sugen på att spela något kul dataspel, så häromdagen tipsade Sebastian (här skulle jag kunna länka till hans blogg, men den har han inte uppdaterat på hundra år, så det känns onödigt ;P) mig om
Fable - The Lost Chapters, ett äventyrsspel med lite RPG-inslag. Så nu har jag då börjat spela detta spel och hade nog suttit med det dagarna i
ända om jag inte hade haft en liten skrutt som
kräver uppmärksamhet. Igår försökte jag spela samtidigt som Elliot lekte på golvet, men det var störtomöjligt då han försöker klättra upp på
allt och han förstår ju inte heller att om man faller så slår man sig och det gör
ont. Får försöka mig på att spela under hans långa lur idag.
Jo, jag har ju lätt för att bli
spelberoende.
de och letade. Blev mäkta förvånad över att det inte fanns boor på Magneten ens, som ju ska vara en maskeraddräktsbutik! Ingen av de vanliga klädbutikerna hade något som ens liknade boor (eller ja... det beror ju på om man räknar med halsdukar... då fanns det ju en del plagg som liknade boor). Hittade dock ett långt pärlhalsband på Wedins som kändes helt rätt och gav mig orken att fortsätta leta en stund till. Så gick jag till Åhlens och där hittade jag ingen boa, men en scarf som hade lite flapper-stil över sig. Och den var på rea så jag köpte två! Nu har jag testat min mundering här hemma och är mycket nöjd. Tyvärr har jag inga tidsenliga skor, men det får gå ändå. Allt som allt så betalade jag 137 kronor för att kunna se ut som någon från Huset Eliott (åh, denna favoritserie som jag så gärna skulle vilja se igen, men dvd-boxen är lite för dyr...), så det var inte så farligt.
