The week so far

Måndag Första dagen hemma själv med pojkarna, och det gick över förväntan. Elliot var snäll och Mattis sovpass matchade in perfekt med tider då Elliot skulle matas eller lekas med. Wow, jag kanske är en supermorsa trots allt?!

Tisdag Andra dagen hemma själv med pojkarna, och det gick sämre. Elliot skrek och Matti skrek och jag trodde jag skulle skrika jag också. Supermorsan drog något gammalt över sig.

Onsdag Maken var också hemma och det blev besök på Öppna Förskolan, och Elliot fick jätteont i en tand som är på väg fram och ville inte äta någon fisk. Bara nyponsoppa. Märkte att jag ätit dåligt under dagen, för sen på natten vaknade jag och var vrålhungrig. Men jag var trött också så jag somnade om.

Torsdag Matti sov rätt bra på natten och då fick jag också sova lite mer än vanligt. Den tidiga morgonen innehöll dock kaskad-bajseri, vilket ledde till att jag blev tvungen att väcka min kära make för att kunna hoppa in i duschen. Morgonen har sedan innehållit en hel grinig familj, en kamera som pajat, en telefon som inte funkar som den ska och allmänt gnällande.

Får se vad resten av veckan har att bjuda på. Kanske prinsesstårtor och juveler gjorda av bajs.

Tvåbarnsmor

Ja, då var man tvåbarnsmor. Har nog inte riktigt fattat det ännu. Det känns häftigt och skrämmande. Särskilt skrämmande blir det på måndag då jag ska vara helt själv med Elliot och Matti från tidig morgon till sen eftermiddag. Huvaligen!

Något som har hänt nu när jag blivit tvåbarnsmor är att jag blivit en traderare. Inte riktigt så att jag är beroende eller så, men nästan. Har redan hunnit med att buda på en massa varor och faktiskt vunnit två budgivningar. Båda var amningströjor. Inte det mest spännande kanske, men väldigt praktiskt att ha när man ammar. Och de är av ett bra märke också; boob. Ja, märket heter faktiskt så, och i loggan är det minsann prickar i o:na så att de ska likna bröst. Boob. Ha, undrar hur många typer som googlar på "boob" som kommer att dyka in på min blogg nu i hopp om att finna tuttar. Hehe!

Min nya fina dator

Eftersom maken min önskade att jag skulle skriva om min nya fina dator, så får jag väl göra det. Jag har en ny fin dator. En TavelMate från acer. Den är väldigt fin. Den är nog min finaste ägodel. Ja, för maken och sonen och den försenade bebben äger jag ju inte.

Försenad

Igår var det då BF, men ingen bebis kom. Han är inte särskilt punktlig kan vi ju redan konstatera.

En ondskefull bebis

Igår hade jag molvärk i magen och ryggslutet hela dagen och på kvällen ökade smärtan och det blev sammandragningar. Vi räknade hur långt det var emellan och först var det fem minuter för att sedan minska till tre minuter, och de gjorde ont, så vi trodde verkligen att det var något på gång, men nej. Efter att vi ringt förlossningen och Elliots barnvakter så stannade värkarna av efter att jag gått runt en liten stund. Åh, vad irriterande! Min make var nog den som var mest besviken att det inte blev något. Han hade varit så säker på att det skulle ske den här helgen. Om den här bebisen är riktigt ondskefull så kommer han att vänta till två veckor efter beräknat datum innan han bestämmer sig för att komma till världen. Och då får han heta Belsebub. ;)

Två goda idéer?

Ja, i Sverige har vi Kalles Randiga kaviar med banan, men i USA har de en pizza med kakor på.

Stora förberedelser

Det är viktigt att förbereda sig inför en förlossning. Ja, du vet, packa en väska till BB, vila mycket, äta mycket pasta etc. Ja, och så ska man ju fila och smörja in fötterna så att de blir fina. Jag har märkt hur mina fotsulor blivit mer och mer torra och spruckna, och igår inhandlade jag en vårdande kräm och en fotfil för att få till en förändring innan jag åker in till BB och ligger där med fötterna i vädret. Ja, för barnmorskor och läkare ser ju mina fötter mer än mitt ansikte, och det är väl omtänksamt att ha fina lena fötter och kanske till och med målade naglar?

Nasin! Min räddare i nöden!

Ja, nu när jag har blivit av med förkylningen så fortsätter jag ändå att gå runt med nästäppa. Varför? Jo, det är ett vanligt graviditetssymtom så här i sluttampen. Jag avskyr att ha täppt näsa. När jag har täppt näsa så kan jag inte sova, och om jag lyckas somna så kan inte min kära make sova för jag snarkar som en stor och full viking. Inte för att jag vet om vikingar snarkade, men i alla fall i min fantasi så snarkade de så att hela byn skakade. I alla fall, så har jag en räddare och det är nässpray. Utan den hade jag blivit galen. Men det står ju på förpackningen att man för använda den högst tio dagar i följd, och jag har använt den längre än så. Min näsa mår väl kanske inte så bra av överdoseringen, men jag mår bättre och kan fungera någorlunda normalt. Så jag måste fortsätta använda den även om det innebär att min näsa kommer att trilla av om några dagar.

Kan inte kolla min mail!

Under större delen av dagen idag har jag testat och testat, men jag kan inte logga in på Messenger och inte heller kolla min e-post. Och detta vänder upp och ner på hela min dag. Jag kollar min mail varje dag, men nu kan jag inte det och det är mycket frustrerande! Nej, jag väntar väl inte på något särskilt, men att kolla mail ingår i det jag gör dagligen och nu när jag inte kan det så blir jag som besatt och testar och testar och testar. Tänk att få vara lyckligt ovetande som lille Elliot. Fast han är besatt av andra saker. Som ett brinnande zoo till exempel.

Sjuk och ynklig

Det är inte lätt att vara sjuk och ynklig längre. Särskilt inte när man har en liten skrutt som också är sjuk och extra ynklig. Jag saknar att bara kunna ligga och slöa eller sova framför tv:n med en massa dricka och en stor påse fylld med snytnäsdukar (ja, det är ju inte specifikt denna äckliga påse jag saknar utan vad den symboliserar). Måste man ju orka ta hand om ett skrutt samtidigt som man är sjuk. En liten skrutt som är extra gnälligt och hostigt och snorigt och argt och motstridigt. Han kan inte bestämma sig för om han vill gosa i mammas famn eller om han ska leka eller läsa fast han inte orkar. Han är ständigt i rörelse trots att han är en liten sjukling, och därför måste även jag vara i rörelse. Extra tungt blir det också när maken är sjuk samtidigt. Då finns det ingen som kan ta hand om oss. Snyft. Ja, det var bättre att vara sjuk när man var liten. Fast det tror jag inte Elliot håller med om.

Dags att skriva något...

Jo, det var ju alldeles för länge sedan jag skrev något här. Har haft fullt upp med att sy klänningar, planera möhippa, få vår bil stulen, gå på möhippa, göra en scrapbook om hippan, öva inför uppträdande på bröllopet, gå på bröllop, ta hand om en vild skrutt som lärt sig klättra i soffor och annat, sova, våndas i fukten och värmen, förfäras över mina fötter som svullnat upp till hobbit-fötter, dricka mycket vatten, lugnas av att fötterna återgår till det normala, förfäras igen av mina fötter som svullnar igen etc. etc.

Det var ett underbart bröllop jag var på i lördags. Som tur var så kom mina föräldrar hem till oss och var barnvakt till Elliot så vi kunde roa oss helt på egen hand och slippa springa efter en liten vilde. Många var förstås besvikna att de inte fick träffa Elliot, men för oss var det helt suveränt. Som sagt så var bröllopet verkligen lyckat och jag hade önskat att jag hade kunnat vara kvar och dansa hela natten lång också, men dels så fick jag ont av att dansa och dels så skulle vi ju upp i vanlig tid (alltså halv sju) för att ge Elliot frukost, och jag skulle köra tillbaka en lånad bil, och maken skulle iväg och bära instrument och annat. Men det var ett underbart bröllop och man blev bara så lycklig. Och jag var rätt cool när jag spelade bas på en låt. Första gången någonsin som jag spelar något instrument inför folk.

Nu ska jag laga lite mat till maken som kommer hem snart. Han har ju börjat jobba stackarn. Sammanlagt ska han jobba 120 % under hösten. Huvaligen!

Vad är det som luktar illa i vårt kök?

Ja, i morse upptäckte jag att det var något som luktade riktigt illa i vårt kök. Jag gissade att det var komposten och bar ut soporna så snart jag kunde. Hade först bett maken att ta komposten med sig när han gav sig av till jobbet, men som vanligt så glömde vi bort det hela när han väl gav sig av. Glömskan beror oftast på att jag försöker febrilt få sonen att vinka hej då till sin far, och jag misslyckas varje gång. Förut kunde Elliot börja vinka efter att pappsen stängt dörren, men nu för tiden gör han inte ens det. Nå väl, jag fick i alla fall ut soporna och tänkte att nu försvinner väl den där hemska lukten snart. Men det gick lite långsamt tyckte jag och öppnade då fönstret för att vädra ut stanken. Det underliga var att det hela tycktes bli värre då. Så då beslutade jag mig för att diska, för det var kanske diskhon som luktade illa. Men inte ens extra diskmedel fick bort lukten. Jag började tro att jag blivit galen; att lukten bara fanns inne i mitt huvud. Som förälder med blöjbarn kan man ibland känna bajsblöjlukten även om den egentligen inte finns där. Mycket skrämmande. Jag började försöka lukta mig fram till stanken. Öppnade skåp och letade efter rutten mat, men så till sist fann jag boven... Det var disktrasan. Jag förstår inte vad den hade råkat ut för, men den luktade hiskeligt illa. Och jag hade ändå bytt den igår. Jag kollade nu för säkerhets skull att stanken verkligen var borta nu när jag kastat trasan i tvätten, och den är borta. Puh!

Värsta spännande morgonen har jag haft! ;)

Förstörd aptit

Nu när maken jobbar från åtta till fyra varje dag så är jag lat och lagar ingen avancerad mat till lunch. Idag skulle jag äta Abbas Laxköttbullar och makaroner, och det gick bra till en början. Ända tills jag stötte på två fiskben i bullarna. Huvaligen! Ibland har jag väldigt svårt för ben i fisk, men det brukar gå lättare när jag är beredd på det. Nu var jag inte det, för vem skulle kunna tro att det skulle finnas ben i dessa laxköttbullar? Det var verkligen tur att jag hann äta sex stycken bullar innan de förrädiska benen dök upp, för om de hade dykt upp i den första bullen då hade jag bara ätit upp makaronerna. Så en varning till alla! Det finns ben i laxköttbullarna! Be very very afraid!

Förresten så är det väldigt gott med majonäs och makaroner. En gammal klassiker från min barndom (då jag hade majonäs till allt). :)

Maskiner och romantik

Eftersom min make har blivit besatt av gitarrstärkare och jämför priser och märken och skriver i olika forum om dessa ting, så har jag också skaffat mig något att obsessa över: symaskiner. Jag har en symaskin som jag köpte 2002, en Pfaff 1020, och den har bara det simplaste sakerna, men den har funkat bra för de saker som jag behövt den för (gardiner, medeltida kläder, en enstaka kjol), men det vore trevligt att ha en lite mer avancerad maskin. Och speciellt nu när maken bara tittar på stärkare så måste ju jag också ha något att dregla över. ;P

Och idag har jag fått veta att alla flickor drömmer om att få gifta sig med en prins. Slötittade på The Bachelor Rome och där fick jag minsann höra denna dagens sanning. Hmm, jag är nog rätt oromantisk för jag har nog aldrig drömt om att gifta mig med en prins. Kanske när jag var riktigt liten så klädde jag ut mig till prinsessa och fantiserade om prinsgiftermål, men inte när jag blev äldre. Rockstjärnor och skådisar ja, men prinsar nej. Och jag har inte heller obsessat (dagens ord! ;)) över mitt bröllop såsom det påstås att alla flickor gör. "Den viktigaste dagen i en flickas liv!" Jag blir chockad över hur vissa kan lägga så otroligt mycket pengar bara på en dag. "Vi struntar i att vi skulle kunna köpa hus för alla dessa pengar för jag vill ha klänningen för 200,000 och ringen för 500,000 och blommorna för 1,000,000..." och så vidare. Mitt och makens bröllop kostade inte mycket, men vi fick en väldigt fin dag ändå. Men kanske är det så att varken han eller jag är särskilt romantiska av oss. Men vi säger "Jag älskar dig" till varandra varje dag, och det kan väl ses som romantiskt, eller?

Lite ledigt imorgon!

Jupp, imorgon så ska jag få lite ledigt från hem, make och barn. Då ska jag på stan och shoppa lite somriga kläder till mig och bara mig. Modet just nu är ju perfekt för en gravid; mycket tunikor och klänningar med empiresnitt. Och magen min har börjat växa till sig bra nu då jag är i vecka 22. Jag har redan hittat en tunika som jag vill ha på gina tricots hemsida och hoppas verkligen att den finns inne.

Åh, det ska bli så trevligt att få komma bort lite och umgås med en trevlig Ida och shoppa saker till mig själv; för den här månaden har vi råd att lägga pengar på lite annat än bara mat. Tänk så lite det behövs för att man ska bli glad!

Borde kanske tagit det blå pillret

Efter att ha spelat klart Knights of the Old Republic så letade jag efter något annat trevligt spel att spela. Läste runt lite på nätet och hittade ett Matrix-spel som verkade intressant. I och för sig så var det flera som klagade på PC-versionen, men jag tänkte att jag skulle ge det en chans för jag gillar Matrix-världen. Spelet heter alltså Path of Neo och namnet säger precis vad det handlar om; man ska ta sig genom spelet som Neo och göra mycket av det som han gör i filmerna med en del tillägg för att det ska bli fler speltimmar. Spelet kändes lite småtrögt i början med alldeles för många övningsbanor som var en smula för lika, men jag tänkte att det kommer väl igång snart. Och ett tag var det rätt kul att springa runt som Neo klädd i den långa kappan och coola solbrillor och kunna hoppa högt, springa på väggar och slå hårt, men det blev rätt trist ganska snabbt. Banornas upplägg var alltför lika; först slåss man mot SWAT-teams som blir svårare och svårare och till slut så dyker det upp en agent eller två. En annan sak som blir riktigt irriterande i längden är att kameravinkeln helt plötsligt hamnar i en vägg och man har ingen aning om vad som händer och man har ingen möjlighet att flytta sig så att man ser Neo igen. Och några gånger har även taket helt plötsligt dykt upp i bild och skymt sikten. Och ibland funkar inte vapnet man har, det blir extra klurigt om man bara har ett vapen för då måste man hitta ett annat vapen och byta till det och sen byta tillbaka till det första vapnet för att det ska funka. Sen verkar det som att om man har ett vapen då kan man inte välja att slåss utan vapen, utan måste skjuta slut på ammon och SEN kan man slåss med bara händerna. Väldigt irriterande. Så nu har jag tröttnat på att spela.

Och nu när jag har tröttnat på att spela så kanske jag skulle ta tag i den där boken som vi läser i bokcirkeln jag är med i. Ehum... Betyder det här att jag inte är en riktig bibliotekarie eftersom jag väljer att spela datorspel framför att läsa en bok?

Ja det var inte mycket...

En sak till

Kom på en sak till jag är trött på: Att alltid ha ont om pengar. Att aldrig kunna köpa allt det där jag/vi behöver. Att bara ha kvar pengar till mat efter att alla räkningar har betalats. Det är väldigt tröttsamt.

Saker jag är trött på

• Linné - Nu börjar Linnéfirandet i Uppsala och det har ända sedan årets början varit ett himla tjat om det. I alla fall om man har läst UNT varje morgon som jag och maken brukar göra. Journalisterna har gjort sitt yttersta för att få med minst två artiklar om Carl von Linné och ibland till och med samma artikel flera nummer eller i samma nummer två gånger. Och alla teatrar och spexgrupper har känt att de måste sätta upp något om Linné. Och det har satsats oerhört på att locka turister till Uppsala genom att ha Linnévandringar, Linnéutställningar, Linnélekrum för barnen, Linnékonserter, Linné, Linné, Linné! Har turismen till Uppsala ökat tack vare detta? Nej. Är detta konstigt? Nej. Kunde detta förutspås? Ja!... Jag kräks på Linné.
• Bajsblöjor - Det finns inget roligt med att byta bajsblöjor. Det skriks, det luktar, det krävs våld, synen skapar ångest. Och visste ni att ibland måste man byta bajsblöjor fem gånger om dagen? Nä, tänkte väl det. Så tänk efter en extra gång; om ni ogillar bajs så ska ni kanske inte skaffa barn.
• Reklam - Hur kommer det sig att det går så mycket reklam just nu som är så fruktansvärt dålig? Är det det senaste att man ska ha riktigt usel reklam för att folk ska vilja köpa en produkt? För att nämna några exempel: "Ibumetin, du är så fin", "skrikande Lokafotograf", "nånjäklabilreklammedenberättarröstfrånhelvetet", "allatrosskyddsochrakbladsreklam". Ge mig en skip-knapp tack!
• Vardagsirritation - Alltid blir det något missförstånd som orsakar irritation och gnabb eller gräl. Okej om det bara hände ibland, men varje dag... suck!
• Vardagen - Ja, jag är trött på min vardag. Jag blir trött av den också. Kanske blir det bättre när det blir sommar. Men just nu vill jag bara bort bort bort. Men utan pengar går det ju inte att ta sig till den vackra varma sandstranden, med paraplydrinkar och blåa vågor. Så jag får väl nöja mig med att glo på serier och spela datorspel som någon slags vardagsflykt.

För att säga något positivt också så tycker jag att det är trevligt att Blogger ordnat automatisk sparning.

Eurovision igen!

Jag och maken lyckades tippa rätt bra på finalen också minsann! Vi skulle välja ut topp 10 och så skulle vi välja ut en vinnare. Jag sa redan tidigt under dagen att Serbien skulle vinna. Maken trodde dock mer på Vitryssland, men ändrade sig sedan vi sett Serbiens framförande. Hon var helt suverän! Rösten höll och hon lyckades förmedla en så stark känsla och jag blev berörd på djupet trots att jag inte förstod vad hon sjöng. Verkligen en värdig vinnare enligt mig.

Vad gäller topp 10 så fick vi 6 rätt av 10. Vi trodde på Vitryssland, Ryssland, Turkiet, Moldavien, Ungern och så Serbien förstås. Ukraina vägrade vi ha med i vårt topp 10 för vi tyckte verkligen inte om detta pinsamma, töntiga bidrag, så fast vi egentligen visste att den skulle hamna bland de översta så valde vi bort den av princip. Jag förstår bara inte vad det är som folk gillade med den. Visst låten kanske fastnar som en igel, men det gör den inte bra för det. Den var ju bara fånig! En fjantig gubbe med löspattar och folie! Vad har folk för smak egentligen?

Sen hade vi ju då tippat att Sverige, Finland, Lettland och Tyskland och skulle hamna bland de 10 främsta, så där gick vi bet. Vi var inte förvånade att Grekland hamnade på en 7:e placering. Bulgarien var dock en överraskning, vi trodde inte att det skulle gå så bra för dem, låten kändes inte tillräckligt stark, men det verkar som att det fortfarande funkar med trummor och sång utan ord. Armenien? Va? Ursäkta? Världens tråkigaste låt, med usel engelska. Kanske hade vi sett låtens potential om han sjungit hela låten och inte bara slutet på sitt modersmål. Sedan har vi ett annat frågetecken och det är Bosnien & Hercegovinas låt. Varför fick den så många röster? Den kom på en 11:e plats och vi förstår inte vad som var så speciellt med den låten. Man kom ju inte ihåg den när hon sjungit klart. Och så såg hon ju ut som en purjo, som Luuk så fint konstaterade.

Så vad ska Sverige skicka för att komma bland de 10 bästa nästa år? Om man ser tillbaka på de senaste åren så har det inte funkat med att skicka manliga artister, så det får väl bli att vi skickar Carola eller Lena Ph eller Charlotte Perelli med en klassisk schlagerdänga och vindmaskin och ett mikronfonställ som antastas rejält.

Eurovision!

Japp, igår satt jag och maken och såg semifinalen av ESC. För att göra det hela mer intressant hade vi gjort en lista på de länder som vi trodde hade chans att ta sig till final. Först valde vi ut 15 stycken och av dem valde vi sedan 10 som vi trodde mest på. Bland de 15 hade vi prickat in 8 rätt, och bland de 10 hade vi 6 rätt. Så det var bara två bidrag som gick oss helt förbi och det var Bulgarien (trummor igen! har inte folk tröttnat än?) och Slovenien (urk för schlager-opera!). Annars var vi ju bättre än de flesta "experter" inom området. Många var ytterst överraskade av att ingen av de nordiska länderna gick vidare, men det var inte vi. Vi hade lite förhoppningar på Eirikur från Island, men efter hans framträdande så trodde vi att hans chanser var ganska små. Och Norge (G:son-skräp + gammal tant; kom igen! vad trodde ni?) och Danmark (en ful drag queen som sjöng om att han var en "drääämä kveeen"; men hallå! är det där er snyggaste drag? tacka vet jag Lindarw, och förresten så har det redan varit en trans-skräll med Dana International, har ni glömt det?) hade aldrig någon chans.

På lördag ska jag och maken pricka in topp tio, och topp fem, och kanske till och med pricka in vinnaren. För vi är ju bäst på det här! ;-P

Spara eller slänga?

Hittade mina gamla dagböcker när vi möblerade om lite idag. Frågan är vad jag ska göra med dem. Jag känner inte att jag har någon större glädje av att läsa i dem nu, och varför skulle jag tycka att det vore roligt att läsa dem när jag är 40-50? Jag sitter mest och rodnar och tycker att jag är pinsam i mina skriverier. Allt tjat om olika killar, blir bara för tröttsamt att läsa om. Dessa skriverier är inte direkt något som jag vill att någon annan än jag ska ta del av, och när inte ens jag själv känner något intresse av det, varför ska jag spara dagböckerna? Och ändå är det lite svårt att slänga.

Gamla vykort och brev är också svåra att slänga. Hos mina föräldrar finns några skolådor med sådant sparat. Alltså sådant som jag fått. Och här hemma har jag också en skolåda med vykort och brev. Men när läser jag dem? Okej breven kommer jag nog kanske läsa någon gång när jag är riktigt gammal och grå, men vykort? Är det så kul att minnas: "Ja, just ja de var ju i Florida/Gran Canaria/Madrid/London etc. då! (Och jag/vi var inte där...)" Vad är det positiva med det? Vykort med lite mer speciella hälsningar är väl värda att spara, men inte alla semestervykort. (Som jag älskar att få by the way! Så sluta inte skicka dem! Bara för att jag inte kommer att spara dem för alltid betyder inte att jag inte uppskattar att få dem!) Och vad gör man med alla födelsedagskort? Spara ett år och sen slänga när man får nästa? Eller vad gör man? Jag har ingen aning. Jag tror att jag brukar slänga i samband med flytt, men ibland också när jag får ett infall av storstädning och slänger nästan allt som kommer i min väg. Vissa saker har jag ångrat att jag slängt, men det har jag glömt nu så det var nog inget viktigt.

Får se hur jag gör med dagböckerna. Vore nog skönast att slänga dem, och gå vidare i livet. Jag kommer ju ändå att minnas en hel del av det som står i dagböckerna, men kanske ha en mer förskönad bild av det hela om några år. ;-)

Which Rock Chick Are You?

Ja, det kan man få reda på om man gör ett litet test. Jag fick veta att jag är denna musikaliska gudinna:


Which Rock Chick Are You?
All right! :D

Den värsta hagelstormen i mannaminne!

Eller ja i alla fall i våra minnen. Vi hade på känn att det skulle bli regn, men istället blev det hagelstorm med blixtar och åska! Och haglandet pågick i minst en kvart och varken jag eller maken hade varit med om något liknande. Vilken tur att vi hann hem från affären innan ovädret! Tänk att få en massa vassa isbitar i huvudet! Aj!


Så nu ser det återigen ut som vinter ute. Och vår fina gröna matta ser ut som en kalkad gräsmatta.

Pimp my Balkong!

Efter att ha haft en trög lördag så hade både jag och maken ork och satte igång med att gå ner med saker till vårt förråd eller till soprummet. Därigenom fick vi det tomt på balkongen och kunde dammsuga och ta dit våra gröna sköna balkongmöbler. Tidigare har vi känt oss lite oroliga för att grannen under oss röker på balkongen, och att sitta i cigarettrök är aldrig särskilt roligt, men vi upptäckte att stanken försvinner ändå rätt fort och han röker inte jätteofta, så att sitta på balkongen eller att ha balkongdörren öppen kommer inte att vara något problem under sommaren. För om det blir en riktigt varm sommar så kommer vi nog att ha det öppet hela tiden. I köket, skruttets sovrum och vårt sovrum kommer det att vara olidligt hett eftersom solen ligger på större delen av dagen, men på vår norrbalkong kommer det att vara svalt för dit hittar inte solen. Eller ja vi hade en liten fläck med sol i typ fem minuter häromdagen, men det räknas knappast.

I alla fall så har vi nu börjat att "pimpa upp" (som det så fint heter) vår balkong och det känns redan trevligt att sitta där. Vi har planer på att köpa hängväxter att ha i vår blomlåda på väggen och kanske något trevligt tyg att hänga upp för att liva upp. Tyget skulle man också kunna ha som draperi om man inte vill att grannarna ska ha för mycket insyn. Kanske kommer vi till och med att få för oss att måla om de slitna vita väggarna. Fortsättning följer!

Gissa googlen!

Ja, så har jag hittat något nytt att fastna i. Ett tag var jag på väg att fastna i Bitch, men jag tröttnade snabbt. Istället hittade jag Guess-the-google som är väldigt skojigt och pulshöjande. I början är man nöjd bara man gissar rätt, för att senare inte vara nöjd förrän man gissar rätt på 1 eller 2 sekunder och kommer med på topplistan! Och topplistan raderas inför varje dag så någon dag, någon gång kan man få vara med på den. Just nu är jag högst upp! Kom igen! Utmana mig! :D

Något fisklikt

Igår fick vi våra böcker som vi beställt från Adlibris. Det blev tre böcker om mat från bokrean och en trevlig finsk barnbok. Den bok som blivit mest bläddrad i än så länge är "Jamies Italien"; underbara bilder och härliga recept. Och så upptäckte vi något intressant. Nedan följer ett utdrag ur boken:

"Men innan du sätter igång vill jag att du gör en sak: bli bekant med den du brukar köpa fisk av vare sig det är i snabbköpet eller av en oberoende handlare. Om hans fisk luktar 'fisklikt' och inte hav så prata med honom och säg att du gärna skulle handla där om han satsade mer på kvalitet än på mångfald. [...] Överallt i vårt land växer ungarna upp och tycker att fisk luktar fisklikt."

Märker ni något underligt? Ja, det som jag och maken fastnade på var ordet fisklikt. Att fisk inte ska lukta fisklikt. Att det inte ska lukta som fisk. Eller vad menas egentligen? Har ni också kommit på vad felet är? Fundera på vad Jamie kan ha skrivit på sitt modersmål och fundera sen på hur vår kära svenska översättare inte riktigt hängde med. Ja, precis, ordet Jamie använde var ju fishy; his fish smells fishy. Det är ju lite småkul, en lek med orden, men har översättaren förstått innebörden av ordet fishy? Jag undrar verkligen hur hon tänkte. Texten blir ju en smula konstig; att fisk inte ska lukta fisk. Varför inte använda ordet skumt i stället? Man förlorar kanske ordleken (även om jag kan se det som en kanske något långsökt ordlek på havsskum), men översättningen är mer korrekt och texten blir mer förståelig.

Lägger undan pekpinnen för den här gången.

Något att se fram emot

Fick veta igår att jag har en fin sommar att se fram emot. Nej, vädret vet jag inget om och vi ska inte ut och resa någonstans (även om det vore underbart! - längtar bort bort bort!) och det är inte K & M's bröllop jag ser fram emot (självklart gör jag det, men det är inte det som är det allra största). Utan det är att den sjunde Harry Potter-boken Deathly Hallows släpps den 21 juli! Som jag har längtat! Så då blir det en härlig sommar trots allt! ;-P

Ha!

Oj, vad bra jag var på att uppdatera bloggen! Hmm... men jag har en eller flera anledningar. Berättar kanske om dem vid ett senare tillfälle. Jag har flera gånger tänkt att jag ska skriva i min blogg, och faktiskt planerat vad jag ska skriva också, men sen har vissa saker kommit i vägen. Nå väl. Vet inte om jag orkar skriva allt det jag har diktat i mitt huvud. Kan kanske nämna vad jag tänkt skriva om. I punktform är ju alltid trevligt.

• Tänkt tipsa om Samurai Champloo, en udda animeserie som jag insåg först på slutet att den var väldigt bra. Den lyckades aldrig riktigt fånga mig, och varje gång vi skulle se ett avsnitt så kändes det mer påtvingat än av lust. Och varje gång tänkte jag sen: "Men det här är ju bra!" Och så glömde jag det till nästa gång igen. Men nu när vi sett klart så tycker jag att den var väldigt bra. Särskilt de sista avsnitten. Särskilt Jin är het. Raor!
• Tänkt tipsa om filmen Children of Men, som är hiskeligt bra! Snygg, välgjord och spännande. Och bra skådespel. Inte minst av Clive Owen.
• Tänkt skriva om Elliot och hans bravader. Hur han bland annat vägrar trycka på någon annan knapp än den blåa kattknappen, hur vi än försöker uppmuntra honom att till exempel trycka på den röda hundknappen. Blir ändå bara blått. Med en katt. Mjau.
• Tänkt skriva om hur min kropp är knäpp och antingen är för kall eller för varm. Ungefär var tionde minut får jag antingen ta av mig eller ta på mig. Verkligen irriterande.
• Tänkt skriva om hur fint det är med snö, men nu börjar jag nog snart tröttna på det. Onödigt att skriva om det då.
• Tänkt skriva om hur vi fått ännu en cykel stulen, min makes den här gången (förra gången var det min). Så nu är vi helt cykellösa.

Ja, det var lite av det jag tänkt skriva. Och det är ju tanken som räknas.

Besatt av Neusweinstein-eller vad det heter-slottet

Jo, jag och maken har blivit beroende av pussel, eller det är nog uppe i besatthet. Vi började först lite lätt med ett 500 bitars pussel, och tog oss sedan an ett 1000 bitars pussel. Nu pusslar vi följande pussel:

Det är Neuschwansteinslottet i 2000 bitar. Pusslet tar upp hela vårt köksbord. Och på fredag får vi besök så vi måste pussla färdigt det innan dess. Helst på torsdag ska det vara klart. Om vi hade pusslat från morgon till kväll så hade det ju varit klart för länge sedan, men man har ju annat att pussla, eh pyssla med också. Men pusslet är alltid närvarande. Inte bara på köksbordet. När jag blundar så ser jag slottet, snön eller träden. En bit som hånar mig med sin frånvaro.

Tänk vilken kick man kan få av att hitta rätt bit. Ibland känns det som en övernaturlig kraft som tar över och för min hand till rätt plats. Det kanske är det som är min superkraft... Eh, tror att jag har tittat för mycket på Heroes. En väldigt bra serie. Se den.

The roaring 20's!

Saker jag upptäckt sedan jag blev 30:

• Jag orkar festa till halv fyra på natten.
• Lill-skruttet kan sova hela natten trots att mamma och pappa har värsta festen.
• Det är svårt att göra saker när man har en stukad tumme.
• Jag borde ha levt under 1920-talet för jag är så snygg i den hår- och klädstilen.
• Jag borde inte ha levt under 1920-talet för på den tiden fanns inte ipod nano.
• Det finns en särskild knapp man ska trycka på på vår kamera då man ska ta närbilder.
• Jag borde låta bli att skriva i min blogg eftersom jag får så ont i tummen då.

Aaaj!