Sjuk och ynklig

Det är inte lätt att vara sjuk och ynklig längre. Särskilt inte när man har en liten skrutt som också är sjuk och extra ynklig. Jag saknar att bara kunna ligga och slöa eller sova framför tv:n med en massa dricka och en stor påse fylld med snytnäsdukar (ja, det är ju inte specifikt denna äckliga påse jag saknar utan vad den symboliserar). Måste man ju orka ta hand om ett skrutt samtidigt som man är sjuk. En liten skrutt som är extra gnälligt och hostigt och snorigt och argt och motstridigt. Han kan inte bestämma sig för om han vill gosa i mammas famn eller om han ska leka eller läsa fast han inte orkar. Han är ständigt i rörelse trots att han är en liten sjukling, och därför måste även jag vara i rörelse. Extra tungt blir det också när maken är sjuk samtidigt. Då finns det ingen som kan ta hand om oss. Snyft. Ja, det var bättre att vara sjuk när man var liten. Fast det tror jag inte Elliot håller med om.