Spara eller slänga?

Hittade mina gamla dagböcker när vi möblerade om lite idag. Frågan är vad jag ska göra med dem. Jag känner inte att jag har någon större glädje av att läsa i dem nu, och varför skulle jag tycka att det vore roligt att läsa dem när jag är 40-50? Jag sitter mest och rodnar och tycker att jag är pinsam i mina skriverier. Allt tjat om olika killar, blir bara för tröttsamt att läsa om. Dessa skriverier är inte direkt något som jag vill att någon annan än jag ska ta del av, och när inte ens jag själv känner något intresse av det, varför ska jag spara dagböckerna? Och ändå är det lite svårt att slänga.

Gamla vykort och brev är också svåra att slänga. Hos mina föräldrar finns några skolådor med sådant sparat. Alltså sådant som jag fått. Och här hemma har jag också en skolåda med vykort och brev. Men när läser jag dem? Okej breven kommer jag nog kanske läsa någon gång när jag är riktigt gammal och grå, men vykort? Är det så kul att minnas: "Ja, just ja de var ju i Florida/Gran Canaria/Madrid/London etc. då! (Och jag/vi var inte där...)" Vad är det positiva med det? Vykort med lite mer speciella hälsningar är väl värda att spara, men inte alla semestervykort. (Som jag älskar att få by the way! Så sluta inte skicka dem! Bara för att jag inte kommer att spara dem för alltid betyder inte att jag inte uppskattar att få dem!) Och vad gör man med alla födelsedagskort? Spara ett år och sen slänga när man får nästa? Eller vad gör man? Jag har ingen aning. Jag tror att jag brukar slänga i samband med flytt, men ibland också när jag får ett infall av storstädning och slänger nästan allt som kommer i min väg. Vissa saker har jag ångrat att jag slängt, men det har jag glömt nu så det var nog inget viktigt.

Får se hur jag gör med dagböckerna. Vore nog skönast att slänga dem, och gå vidare i livet. Jag kommer ju ändå att minnas en hel del av det som står i dagböckerna, men kanske ha en mer förskönad bild av det hela om några år. ;-)