Sen en bild på hans nya lite mer varierade uttryck:
Och sen en bild där han bara är sååå söt:
Den lilla droppen av dreggel på hakan är pricken över i:et. Han dregglar typ konstant under sin vakna tid, vilket har orsakat att hans hals och haka är smått röda hela tiden. Jag var lite orolig ett tag, men har nu förstått att det är vanligt att bebisar får så där. Jag märker att jag har blivit säkrare som mamma. Jag minns i början så blev jag orolig för minsta lilla som verkade utöver det normala (vilket var typ allt, jag menar, jag hade ju en bebis, hur normalt är det?!), och ringde mor eller svärmor eller bvc, rådfrågade böcker och internet och vilade inte förrän jag fått höra från alla att det är verkligen ingen fara. Om någon hade en avvikande åsikt så kunde jag aldrig känna mig riktigt lugn för tänk om just den personen hade rätt? Nu är jag något lugnare, men visst kan jag ibland gripas av oro. Misstänker att den känslan kommer att finnas med mig under resten av mitt liv. Att ha barn ger oro, men också mycket mycket glädje.
4 kommentarer:
ja, suck, det är inte lätt. Och allas bebisar som är så olika till sättet jämfört med ens egen, är det då min det är "fel" på?? etc... Jag använder förresten en Olympus Camedia digitalkamera. Och så använder jag aldrig blixt, så jag fotar bara i dagsljus typ..
Åhh, hur söta var inte de här bilderna då. Gullegull!
Nä jag förstår att man blir orolig för minsta lilla, jag blir ju fan orolig så fort jag själv får lite ont i lungan eller att axeln knakar lite konstigt. :-)
Så otroligt söt han är! :-)
Haha, på den sista bilden ser han ut som Superman :-) Söting.
Skicka en kommentar