Bibliotekarien som actionhjälte!

Måste bara tipsa om en film. Jag har ingen aning om den är bra och jag vet knappt ens något om handlingen, men jag är ändå tvungen att tipsa om den. Jag snubblade över den på en blogg som heter Biblioteksrelaterat (en mycket trevlig blogg måste jag säga) och tyvärr så läste jag inlägget för sent och missade därför denna intressanta film då den gick på tv. Ja, filmen heter alltså The Librarian och tycks ha ett Indiana Jones-liknande upplägg. Jag gissar dock att denna film inte haft samma genomslagskraft som filmerna om Indy eftersom man inte hört talas om den tidigare. Men ändå har det gjorts en tvåa och en tredje film kommer ut i år. Måste bara visa affischen till uppföljaren:


Åh, det är bara för bra! "En ny kontinent. Ett nytt äventyr. Fortfarande noll koll." Ja, jag vet att "Still no clue" kan översättas på ett annat sätt, men jag tycker att min fria översättning är bättre. :) Tänk er en förvirrad bibliotekarie som ramlar över lik, vackra damer och skatter med ädla stenar; kan det bli roligare? Ska jag svara ärligt så jo, det kan bli roligare, men det är ändå något som lockar. Jag (som bibliotekarie) blir väldigt nyfiken på hur huvudpersonen porträtteras och bara måste få tag på dessa filmer. Jag undrar om mitt lokala bibliotek kan tänka sig att köpa in ett ex...

Nobelpris och dammråttor

Äsch, nu fick jag skrivkramp. Min kära make tyckte att jag skulle välja ett ämne först innan jag skriver för att det annars riskerar att bli skrivet väldigt lite om en massa. Och det kan jag väl hålla med om i och för sig, men jag tror att mitt sätt att skriva brukar vara att jag börjar nysta i en ände med ett ämne eller inget alls för att sedan så småningom komma in på något av intresse.

Kom just på att vem som får Nobelpriset i litteratur i år har avslöjats idag. Får ta mig en titt på DN:s hemsida... Aha! Där ser man! Ett namn jag känner igen och en av förhandsfavoriterna: Orhan Pamuk (läs lite mer om honom här). Ja, som bibliotekarie borde jag väl förstås känna till honom, men jag är inte så beläst som många kanske tror. Visst har jag läst en hel del, men absolut inte allt, vilket tycks vara en typisk fördom vad gäller bibliotekarier. Att man älskar böcker och att man läser mycket och har läst allt. På fester där jag berättar att jag är bibliotekarie till yrket så blir jag genast ombedd att ge boktips, eller så vill min samtalspartner diskutera en bok som han eller hon just håller på och läser. Ja, jag tycker väl om böcker, men jag läser faktiskt inte särskilt mycket. Jag har ofta en trave böcker på mitt nattduksbord, men läser sällan färdigt någon av dem. (Förutom om det är senaste Harry Potter-boken.) I perioder kan jag få ett släng av läslussjukan, men det händer mer och mer sällan. Så varför blev jag bibliotekarie egentligen? Jo, det var ju det här med informationsvetenskapen som föll mig i smaken. Att söka och organisera information. Ordning och reda! Fast bara för att man är intresserad av ordning behöver inte betyda att man är ordningssam i alla sammanhang. Är urusel på att dammsuga, alltså jag är bra när jag väl gör det, men jag gör det för sällan. Nu när Elliot har kommit så får jag nog skärpa mig, inte bra för honom sen när han börjar krypa att bli uppäten av alla dammråttor.

Apropå Elliot och damm så fick han bada med pappsen idag. Vår lille pojk är verkligen svår att fånga på bild. Jag vet inte hur många bilder vi har där han har samma uttryck av förvåning/förskräckelse med uppspärrade ögon och öppen mun. Visst är det gulligt ibland, men jag skulle gärna vilja ha en bild där han ler sött och charmigt som han faktiskt gör annars.

Asch, nu missar jag ju Amazing Race! En av många reality tv-serier som jag följer. Är typ beroende.