Visar inlägg med etikett sömn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sömn. Visa alla inlägg

måndag, oktober 23, 2006

Sover nästan hela natten!

Ja, det är sant! Nu är vi inne på kurens så kallade uppföljningsvecka efter de fyra första nätterna. Redan tredje natten sov vår lille skrutt hela natten (klart han vaknade några gånger under natten, men han klarade av att somna helt på egen hand; han är så duktig!)! Igår natt vaknade han bara en gång vid midnatt, men somnade sedan om efter att vi ramsat. Och vi har alltså fått chansen att få sova en hel natt i sträck! Maken min sover som en stock, men jag vaknar vid de vanliga tiderna: 23, 01, 04. Det är intressant hur de tiderna sitter kvar, men snart kanske även jag kan sova nio timmar i sträck (som är det ultimata för mig för att jag ska fungera fint under dagen).

Hmm... så idag ska vi till BVC för att Elliot ska få sin andra spruta. Jag bävar en smula inför det. Förra gången skrek han jättemycket när han fick sprutan och det tog ett tag att lugna honom, och den här gången ska jag gå dit själv, utan maken som stöd. Och sen är det också det att under den här kuren bör man egentligen inte bege sig ut på såna här äventyr, utan den ena dagen ska vara den andre lik så mycket som möjligt, och att det finns risk att läkarundersökningen kommer att strula till det lite. Men det handlar ju om attityd; om jag är lugn och agerar som att allt som händer är självklart och precis som det ska vara, så ska Elliot också acceptera det hela. Men som sagt så är jag nervös... men jag hoppas att jag kan få fram attityden som krävs.

Om ungefär en halvtimme ska jag iväg. Ladda ladda ladda!

torsdag, oktober 19, 2006

Att få sova hela natten

Att vakna varannan timme har blivit ohållbart. Jag tänkte ett tag att jag skulle klara det, för jag kände mig hyffsat pigg på dagarna, men när man inte kan tänka rakt eller prata rent så inser man till slut att man faktiskt är rätt slut. I början på veckan lånade jag hem Sova hela natten av Anna Wahlgren och tänkte att jag skulle läsa in mig på hennes kur att få bebisar att sova genom nätterna. Det fanns med en DVD där man fick se författaren kura några barn, och jag måste säga att jag blev rejält uppskrämd. Ett av barnen skrek det värsta ångestskriket under den första natten. Jag fick fruktansvärt ont i kroppen och kände mig plötsligt inte så sugen på att pröva hennes metod. Barnen sov bättre och bättre för varje natt, så metoden gav ju resultat, men jag blev osäker på om jag själv skulle klara av att höra Elliot skrika så där. Jag letade mer information på nätet och hittade många som var negativa till kuren, men också de som var positiva. Så efter ett tag var jag alldeles snurrig och visste varken ut eller in. Men igår så fick jag tips av några på Familjeliv, där jag hänger rätt mycket, hur jag skulle kunna gå tillväga med SHN-kuren. Jag pratade igenom det med maken min, och vi bestämde oss för att testa kuren, men att avbryta direkt om Elliot verkade mår dåligt av den. Så maken och jag läste in oss ordentligt (ja, tillräckligt i alla fall) på kuren och bestämde att han skulle ta första natten och att jag skulle sova i vardagsrummet. Jag är glad att min man tog hand om första natten. Det gick bra att söva Elliot på kvällen, men under första uppvaknandet vid 23 så blev han arg när han inte fick bröstet som han brukade. Han skrek och gnällde i 25 minuter, men det hördes på honom att han inte mådde dåligt utan att han bara var arg, irriterad och förvånad. Sammanlagt vaknade han sju gånger och det tog mellan 2 och 8 minuter att få honom att somna om med buffning och ramsa. Han vaknade 05:55 och tyckte då att det var morgon, men vi hade bestämt oss för att morgonen skulle börja 07, så vi fortsatte att buffa och ramsa, men han somnade inte om. Han var rätt lugn dock, och strax innan sju så gick vi in till honom glatt leende och tände lampor och lyfte upp honom och kramade och önskade honom en god morgon. Jättemysigt! Elliot var lugn och bara lite lite gnällig. Han fick frukost och åt jätteduktigt (gissa om mina bröst sprängde och värkte!). Maken var rätt trött efter natten och själv var jag lite stel efter att ha sovit stötvis och oroligt på soffan i vardagsrummet, men vi är båda vid gott mod efter den här första natten. Det känns som att det kommer att gå bra! Och det sköna var att se att Elliot inte mår dåligt! Och snart kommer han att få den sömn som han behöver! Och vi också! :-D

Hoppas hoppas att den här natten också går bra!