Bilprövningen!

Så idag var det dags för mig att för första gången åka till Bilprovningen och få vår kärra besiktigad. Första gången; alltså var jag nervös, som jag alltid är när jag ska göra något för första gången. Och jag skulle åka dit själv, för maken skulle vara hemma med bebben som skulle ta sin dagliga långa lur just då. Som vanligt när jag ska iväg någonstans så ville jag vara ute i god tid, så jag åkte en timme innan själva besiktiningen skulle äga rum. Jag visste ju inte riktigt var stället låg heller, eller om det skulle vara mycket trafik, eller om det kanske skulle hända något på vägen, så jag ville ha gott om tid. Naturligtvis så var jag där på 20 minuter och fick vänta i ungefär en halvtimme i bilen innan det var min tur. Här kan ni då se min vy från bilen:
Inte särskilt spännande kanske, men jag roade mig med att lyssna på radion (det blev visst Radio City-skval) och titta på alla andra som satt och väntade i sin bilar och stirrade på skärmen där registrerings- och portnumret för nästa bil i tur dök upp och blinkade ilsket rött. Sen var det min tur och jag kände hur pulsen ökade. Hur skulle det gå? Den här bilen hade hos sin tidigare ägare aldrig klarat en besiktning på första försöket, utan alltid fått en hel del anmärkningar och saker att åtgärda. Dyra saker. Jag lyckades i alla fall köra in i besiktningshallen utan att krocka med något eller någon och det kändes ju fint. Jag steg ur bilen och möttes av en söt liten farbror som gav mig en bekymrad min. "Jaa-a du får nog tyvärr punga ut en massa pengar direkt", sa han och jag blev chockad. "Va? Nää... Vad då då?" Jag beredde mig på värsta långa beskrivningen av allt som måste bytas ut på bilen och kände mig illa till mods. Hur sjutton kunde han se sådant bara genom att ha sett bilen ett par sekunder? Antar att de får ett öga för sånt när de har jobbat länge med att besiktiga bilar. "Jo, du får betala 300 kronor annars lyfter jag inte ett finger till," sa han sen lite spjuveraktigt. Heh. Det var tur att han inte märkte hur fånig jag kände mig. Efter att jag betalt så satte han igång. Det hela tog mindre än en kvart, och det enda felet han hittade var ett litet hål i hjulhuset vänster bak. Men bilen fick godkänt! Jihuu! Och han sa till och med att han tyckte att den gick bra för att vara så gammal (en 89:a). Tyvärr får ni inte se hur glad jag blev när bilen klarade provet för dumma Blogger vägrar ladda upp min bild!