
Which Rock Chick Are You?
All right! :D


ta, så att sitta på balkongen eller att ha balkongdörren öppen kommer inte att vara något problem under sommaren. För om det blir en riktigt varm sommar så kommer vi nog att ha det öppet hela tiden. I köket, skruttets sovrum och vårt sovrum kommer det att vara olidligt hett eftersom solen ligger på större delen av dagen, men på vår norrbalkong kommer det att vara svalt för dit hittar inte solen. Eller ja vi hade en liten fläck med sol i typ fem minuter häromdagen, men det räknas knappast.Ja, det var lite av det jag tänkt skriva. Och det är ju tanken som räknas.

Det är Neuschwansteinslottet i 2000 bitar. Pusslet tar upp hela vårt köksbord. Och på fredag får vi besök så vi måste pussla färdigt det innan dess. Helst på torsdag ska det vara klart. Om vi hade pusslat från morgon till kväll så hade det ju varit klart för länge sedan, men man har ju annat att pussla, eh pyssla med också. Men pusslet är alltid närvarande. Inte bara på köksbordet. När jag blundar så ser jag slottet, snön eller träden. En bit som hånar mig med sin frånvaro.
Tänk vilken kick man kan få av att hitta rätt bit. Ibland känns det som en övernaturlig kraft som tar över och för min hand till rätt plats. Det kanske är det som är min superkraft... Eh, tror att jag har tittat för mycket på Heroes. En väldigt bra serie. Se den.
Aaaj!
Och Elliot var så söt när han skulle utforska vår fina gran (vår alldeles första egna; en plastig sak från Rusta), det var ju lite stickit och konstigt och såå spännande.
Och julklappar fick vi och alla var nöjda. Elliot tyckte att det var mest spännande med pappret och jag vet då inte hur mycket papper han har fått i sig nu under julhelgen. Verkar vara hans favoriträtt. Den lille supersöte token. :)
Nu börjar jag bli hungrig. Hoppas maken skyndar sig hem med käket! (Ja, vi ska bli nyttigare nästa år och inte äta McDonken varje vecka. Lovar!)Imorgon fyller jag år. 30. Lite coolt. Faktiskt.
de och letade. Blev mäkta förvånad över att det inte fanns boor på Magneten ens, som ju ska vara en maskeraddräktsbutik! Ingen av de vanliga klädbutikerna hade något som ens liknade boor (eller ja... det beror ju på om man räknar med halsdukar... då fanns det ju en del plagg som liknade boor). Hittade dock ett långt pärlhalsband på Wedins som kändes helt rätt och gav mig orken att fortsätta leta en stund till. Så gick jag till Åhlens och där hittade jag ingen boa, men en scarf som hade lite flapper-stil över sig. Och den var på rea så jag köpte två! Nu har jag testat min mundering här hemma och är mycket nöjd. Tyvärr har jag inga tidsenliga skor, men det får gå ändå. Allt som allt så betalade jag 137 kronor för att kunna se ut som någon från Huset Eliott (åh, denna favoritserie som jag så gärna skulle vilja se igen, men dvd-boxen är lite för dyr...), så det var inte så farligt.
God Jul!
Gröna kulor (Vihreitä kuulia) från Fazer! Kan smälla i mig en hel låda på en kväll. Hmm, skulle dessa klassificeras som vuxengodis?
Det hjälpte faktiskt, mådde lite bättre sen.
Att leva i kaos är inge vidare. Och särskilt inte nu när jag inte klarar av någon stress what so ever! Jag blir hysterisk för minsta lilla och sprider negativitet i min lilla familj. Men nu känns det äntligen som att det vänder. Alla våra grejer är nu på det nya stället, vi har lämnat tillbaka nycklarna och fått en parkeringsplats. Och idag kom typ kvartersvärden förbi med ett välkomstbrev med alla regler som måste följas som hyresgäst (ja, det där med att inte grilla på balkongen och att inte diska mitt i natten), men också ett litet kuvert med blomstercheckar från Interflora. Jag blev nästan tårögd av denna fina gest (ä
nnu ett bevis på att jag är i känslomässig obalans) och började genast funder på vad för slags blomster jag skulle inhandla och fylla mina tomma krukor med. Vet dock inte hur mycket man får för 75 kronor.

Igår var vi i Stockholm och hälsade på Tessa i Äppelviken. Visst är det ett charmigt namn! Det är intressant hur mycket ett namn betyder för att ge karaktär åt ett ställe. Det bjöds på läckerheter i överflöd och både jag och maken blev mätta alldeles för fort! Man ville ju ta mer eftersom allt smakade så gott! 
Min kära make är helt fast i ett dataspel (eller säger man datorspel?) som heter Supaplex. Han spelade det spelet när han var liten och visst är det charmigt med dessa gamla spel! En röd boll (ska det vara ett litet virus kanske?) som käkar infotroner och blir jagad av läskiga saxar. Själv spelade jag ett liknande spel när jag var liten som hette Boulder Dash. Spelet ägdes av Kauko (make till en av mina mostrar - finns det ett särskilt uttryck för det släktskapet?) och därför spelade jag det inte så jätteofta (de bodde i Södertälje och vi bodde då i Partille), men varje gång han och moster Lissu kom på besök så hade han med sig sin Commodore 64 (ah, nostalgi!) och jag spelade så mycket det bara gick (vilket inte alltid var så mycket eftersom pappsen och Kauko också ville spela). I det här spelet, precis som i Supaplex, så fanns det saxar som jagade en, och jag blev alltid så stressad när det fanns sådana på banan. Det var nästan för läskigt att spela då. Och jag är fortfarande för skraj för att spela vissa spel eller delar av spel där det finns läskiga varelser. Som exempel kan jag nämna headcrabsen i Half Life 1 och 2, de där som hoppar upp på en och äter ens hjärna. Gah! Eller som i Jedi Knight (eller om det nu var Jedi Academy?) där det på en bana fanns en mörk underjordisk tunnel som man ska gå i och helt plötsligt hör man kripeti-kripeti-krip, och så kommer det en massa små spindel-krabb-liknande varelser som biter en i benet och armen, och jag klarade inte av att spela den biten av banan, så Johannes fick göra det istället. Japp, fast jag är vuxen så kan jag fortfarande bli hur skraj som helst för dataspelsvarelser och rygga tillbaka och släppa alla tangenter och kontroller och låta den stackars hjälten dö, bara för att jag är en liten fegis.Vad händer efter man fyllt trettio? Är det då man blir vuxen eller? En mammaledig bibliotekarie söker svaren!