- Tänkt tipsa om Samurai Champloo, en udda animeserie som jag insåg först på slutet att den var väldigt bra. Den lyckades aldrig riktigt fånga mig, och varje gång vi skulle se ett avsnitt så kändes det mer påtvingat än av lust. Och varje gång tänkte jag sen: "Men det här är ju bra!" Och så glömde jag det till nästa gång igen. Men nu när vi sett klart så tycker jag att den var väldigt bra. Särskilt de sista avsnitten. Särskilt Jin är het. Raor!
- Tänkt tipsa om filmen Children of Men, som är hiskeligt bra! Snygg, välgjord och spännande. Och bra skådespel. Inte minst av Clive Owen.
- Tänkt skriva om Elliot och hans bravader. Hur han bland annat vägrar trycka på någon annan knapp än den blåa kattknappen, hur vi än försöker uppmuntra honom att till exempel trycka på den röda hundknappen. Blir ändå bara blått. Med en katt. Mjau.
- Tänkt skriva om hur min kropp är knäpp och antingen är för kall eller för varm. Ungefär var tionde minut får jag antingen ta av mig eller ta på mig. Verkligen irriterande.
- Tänkt skriva om hur fint det är med snö, men nu börjar jag nog snart tröttna på det. Onödigt att skriva om det då.
- Tänkt skriva om hur vi fått ännu en cykel stulen, min makes den här gången (förra gången var det min). Så nu är vi helt cykellösa.
Ja, det var lite av det jag tänkt skriva. Och det är ju tanken som räknas.

Och Elliot var så söt när han skulle utforska vår fina gran (vår alldeles första egna; en plastig sak från Rusta), det var ju lite stickit och konstigt och såå spännande.

Nu börjar jag bli hungrig. Hoppas maken skyndar sig hem med käket! (Ja, vi ska bli nyttigare nästa år och inte äta McDonken varje vecka. Lovar!)
God Jul!
Gröna kulor (Vihreitä kuulia) från Fazer! Kan smälla i mig en hel låda på en kväll. Hmm, skulle dessa klassificeras som vuxengodis?
Det hjälpte faktiskt, mådde lite bättre sen.





Igår var vi i Stockholm och hälsade på Tessa i Äppelviken. Visst är det ett charmigt namn! Det är intressant hur mycket ett namn betyder för att ge karaktär åt ett ställe. Det bjöds på läckerheter i överflöd och både jag och maken blev mätta alldeles för fort! Man ville ju ta mer eftersom allt smakade så gott! 


Inte särskilt spännande kanske, men jag roade mig med att lyssna på radion (det blev visst Radio City-skval) och titta på alla andra som satt och väntade i sin bilar och stirrade på skärmen där registrerings- och portnumret för nästa bil i tur dök upp och blinkade ilsket rött. Sen var det min tur och jag kände hur pulsen ökade. Hur skulle det gå? Den här bilen hade hos sin tidigare ägare aldrig klarat en besiktning på första försöket, utan alltid fått en hel del 





