Gissa googlen!

Ja, så har jag hittat något nytt att fastna i. Ett tag var jag på väg att fastna i Bitch, men jag tröttnade snabbt. Istället hittade jag Guess-the-google som är väldigt skojigt och pulshöjande. I början är man nöjd bara man gissar rätt, för att senare inte vara nöjd förrän man gissar rätt på 1 eller 2 sekunder och kommer med på topplistan! Och topplistan raderas inför varje dag så någon dag, någon gång kan man få vara med på den. Just nu är jag högst upp! Kom igen! Utmana mig! :D

Något fisklikt

Igår fick vi våra böcker som vi beställt från Adlibris. Det blev tre böcker om mat från bokrean och en trevlig finsk barnbok. Den bok som blivit mest bläddrad i än så länge är "Jamies Italien"; underbara bilder och härliga recept. Och så upptäckte vi något intressant. Nedan följer ett utdrag ur boken:

"Men innan du sätter igång vill jag att du gör en sak: bli bekant med den du brukar köpa fisk av vare sig det är i snabbköpet eller av en oberoende handlare. Om hans fisk luktar 'fisklikt' och inte hav så prata med honom och säg att du gärna skulle handla där om han satsade mer på kvalitet än på mångfald. [...] Överallt i vårt land växer ungarna upp och tycker att fisk luktar fisklikt."

Märker ni något underligt? Ja, det som jag och maken fastnade på var ordet fisklikt. Att fisk inte ska lukta fisklikt. Att det inte ska lukta som fisk. Eller vad menas egentligen? Har ni också kommit på vad felet är? Fundera på vad Jamie kan ha skrivit på sitt modersmål och fundera sen på hur vår kära svenska översättare inte riktigt hängde med. Ja, precis, ordet Jamie använde var ju fishy; his fish smells fishy. Det är ju lite småkul, en lek med orden, men har översättaren förstått innebörden av ordet fishy? Jag undrar verkligen hur hon tänkte. Texten blir ju en smula konstig; att fisk inte ska lukta fisk. Varför inte använda ordet skumt i stället? Man förlorar kanske ordleken (även om jag kan se det som en kanske något långsökt ordlek på havsskum), men översättningen är mer korrekt och texten blir mer förståelig.

Lägger undan pekpinnen för den här gången.

Något att se fram emot

Fick veta igår att jag har en fin sommar att se fram emot. Nej, vädret vet jag inget om och vi ska inte ut och resa någonstans (även om det vore underbart! - längtar bort bort bort!) och det är inte K & M's bröllop jag ser fram emot (självklart gör jag det, men det är inte det som är det allra största). Utan det är att den sjunde Harry Potter-boken Deathly Hallows släpps den 21 juli! Som jag har längtat! Så då blir det en härlig sommar trots allt! ;-P

Ha!

Oj, vad bra jag var på att uppdatera bloggen! Hmm... men jag har en eller flera anledningar. Berättar kanske om dem vid ett senare tillfälle. Jag har flera gånger tänkt att jag ska skriva i min blogg, och faktiskt planerat vad jag ska skriva också, men sen har vissa saker kommit i vägen. Nå väl. Vet inte om jag orkar skriva allt det jag har diktat i mitt huvud. Kan kanske nämna vad jag tänkt skriva om. I punktform är ju alltid trevligt.

• Tänkt tipsa om Samurai Champloo, en udda animeserie som jag insåg först på slutet att den var väldigt bra. Den lyckades aldrig riktigt fånga mig, och varje gång vi skulle se ett avsnitt så kändes det mer påtvingat än av lust. Och varje gång tänkte jag sen: "Men det här är ju bra!" Och så glömde jag det till nästa gång igen. Men nu när vi sett klart så tycker jag att den var väldigt bra. Särskilt de sista avsnitten. Särskilt Jin är het. Raor!
• Tänkt tipsa om filmen Children of Men, som är hiskeligt bra! Snygg, välgjord och spännande. Och bra skådespel. Inte minst av Clive Owen.
• Tänkt skriva om Elliot och hans bravader. Hur han bland annat vägrar trycka på någon annan knapp än den blåa kattknappen, hur vi än försöker uppmuntra honom att till exempel trycka på den röda hundknappen. Blir ändå bara blått. Med en katt. Mjau.
• Tänkt skriva om hur min kropp är knäpp och antingen är för kall eller för varm. Ungefär var tionde minut får jag antingen ta av mig eller ta på mig. Verkligen irriterande.
• Tänkt skriva om hur fint det är med snö, men nu börjar jag nog snart tröttna på det. Onödigt att skriva om det då.
• Tänkt skriva om hur vi fått ännu en cykel stulen, min makes den här gången (förra gången var det min). Så nu är vi helt cykellösa.

Ja, det var lite av det jag tänkt skriva. Och det är ju tanken som räknas.

Besatt av Neusweinstein-eller vad det heter-slottet

Jo, jag och maken har blivit beroende av pussel, eller det är nog uppe i besatthet. Vi började först lite lätt med ett 500 bitars pussel, och tog oss sedan an ett 1000 bitars pussel. Nu pusslar vi följande pussel:

Det är Neuschwansteinslottet i 2000 bitar. Pusslet tar upp hela vårt köksbord. Och på fredag får vi besök så vi måste pussla färdigt det innan dess. Helst på torsdag ska det vara klart. Om vi hade pusslat från morgon till kväll så hade det ju varit klart för länge sedan, men man har ju annat att pussla, eh pyssla med också. Men pusslet är alltid närvarande. Inte bara på köksbordet. När jag blundar så ser jag slottet, snön eller träden. En bit som hånar mig med sin frånvaro.

Tänk vilken kick man kan få av att hitta rätt bit. Ibland känns det som en övernaturlig kraft som tar över och för min hand till rätt plats. Det kanske är det som är min superkraft... Eh, tror att jag har tittat för mycket på Heroes. En väldigt bra serie. Se den.

The roaring 20's!

Saker jag upptäckt sedan jag blev 30:

• Jag orkar festa till halv fyra på natten.
• Lill-skruttet kan sova hela natten trots att mamma och pappa har värsta festen.
• Det är svårt att göra saker när man har en stukad tumme.
• Jag borde ha levt under 1920-talet för jag är så snygg i den hår- och klädstilen.
• Jag borde inte ha levt under 1920-talet för på den tiden fanns inte ipod nano.
• Det finns en särskild knapp man ska trycka på på vår kamera då man ska ta närbilder.
• Jag borde låta bli att skriva i min blogg eftersom jag får så ont i tummen då.

Aaaj!

Julen

Ja, julen var väldigt mysig. Jag var sjuk och maken var rätt slut efter en jobbig termin och så, men det gick bra eftersom mina kära föräldrar var här och tog hand om oss.Och Elliot var så söt när han skulle utforska vår fina gran (vår alldeles första egna; en plastig sak från Rusta), det var ju lite stickit och konstigt och såå spännande.
Och julklappar fick vi och alla var nöjda. Elliot tyckte att det var mest spännande med pappret och jag vet då inte hur mycket papper han har fått i sig nu under julhelgen. Verkar vara hans favoriträtt. Den lille supersöte token. :)

Nu börjar jag bli hungrig. Hoppas maken skyndar sig hem med käket! (Ja, vi ska bli nyttigare nästa år och inte äta McDonken varje vecka. Lovar!)

Imorgon fyller jag år. 30. Lite coolt. Faktiskt.

Inga boor så långt ögat når

Så idag åkte jag in till staden för att hitta en boa till min 20-tals mundering jag ska bära på vår nyårsfest på söndag. Vi ska nämligen ha 20-30-tals tema på festen med (förhoppningsvis tidsenligt) uppklädda människor, plockmat och en massa härlig jazzmusik. Jag hade lyckats hitta en någorlunda gångbar klänning i min garderob som bara behövde piffas upp med en boa för att det rätta utseendet skulle infinna sig. Så jag åkte in till centrum (oj, vad massa nya affärer det har dykt upp! är det verkligen så länge sedan jag var i stan senast!?) och letade och letade. Blev mäkta förvånad över att det inte fanns boor på Magneten ens, som ju ska vara en maskeraddräktsbutik! Ingen av de vanliga klädbutikerna hade något som ens liknade boor (eller ja... det beror ju på om man räknar med halsdukar... då fanns det ju en del plagg som liknade boor). Hittade dock ett långt pärlhalsband på Wedins som kändes helt rätt och gav mig orken att fortsätta leta en stund till. Så gick jag till Åhlens och där hittade jag ingen boa, men en scarf som hade lite flapper-stil över sig. Och den var på rea så jag köpte två! Nu har jag testat min mundering här hemma och är mycket nöjd. Tyvärr har jag inga tidsenliga skor, men det får gå ändå. Allt som allt så betalade jag 137 kronor för att kunna se ut som någon från Huset Eliott (åh, denna favoritserie som jag så gärna skulle vilja se igen, men dvd-boxen är lite för dyr...), så det var inte så farligt.

Nu ser jag fram emot festen!

Fler tänder!

Ja, att Elliot håller på att få tänder det är ju inte så konstigt. Han har nu fyra stycken. Två nere och två uppe. Men att jag håller på att få en tand till, det är lite överraskande. Snacka om att jag blev skraj häromdagen när jag helt plötsligt kände blodsmak i munnen och en grop längst bak i övre tandraden på vänster sida. Gah! Vad är det som händer?! Det ömmade en hel del och så kände jag att något tandliknande var på väg upp under tandköttet fast inte rakt upp som det borde utan åt sidan... Skumt. Maxen sa dock att han varit med om något liknande och att det försvann efter ett tag. Jag får hoppas att mitt gör detsamma. För det får faktiskt inte plats fler tänder i min mun. Hur vanligt är det att en visdomstand kommer när man är trettio? Har jag blivit vis nu är det därför den dyker upp?

Här är i alla fall en bild på vår lille tomte där man kan se två tänder. Det är för det mesta svårt att få hans tänder på bild då hans lilla tunga oftast är i vägen. Like father like son. ;P
God Jul!

Egen tid

Ja, det har visst blivit så att jag vaknar väldigt tidigt varje morgon, fyra, halv fem ungefär. Inte världens bästa om man ska orka med en hel dag sedan, men det för med sig något positivt också: egen tid. Som idag så vaknade jag vid fyra och försökte mig på att somna om, men gav upp vid halv fem och bestämde mig för att gå upp istället. Jag behövde en kopp te med honung eftersom jag har ont i halsen och snuva, så det blev en kopp härligt grönt te med honung och några smarriga pepparkakor. Där satt jag i vardagsrummet med tända ljus, läste manga, drack te och knaprade pepparkakor, och kände mig harmonisk. Mycket hög mysfaktor. Och sen passade jag på att ta mig en härlig dusch också, och kände mig uppfriskad och fräsch.

Nu när jag har barn så uppskattar jag sådana här saker så mycket mer. Jag kan känna ett lyckorus av att sitta och mysa ensam i soffan med bok, te och pepparkakor, eller när jag står och handdukstorkar mitt hår i vårt superfräscha badrum. Det är en ljuvlig känsla.

Nu är jag dock rätt hungrig och ska försöka väcka min kära make. Det brukar gå rätt bra när jag kommer med vår lille prins i famnen.

Vardagslyx!

Ja, igår var jag och klippte mig och fick lite ensam tid. Jag älskar stunden man får hos frisören då man kan sitta lugnt och skönt i frisörstolen och få håret fixat. Jag hade inte klippt mig sedan i somras (eller det kanske var i maj strax efter att Elliot kom till världen?) och kunde ju få till håret med en massa guck och trix, men jag tyckte nog att det började bli lite för långt i nacken. Visserligen verkar en stil à la hockeyfrilla vara på modet då jag bläddrade i den senaste frisörboken på salongen, men jag tror nog inte att jag är så intresserad av att återuppleva frisyren jag hade i mellanstadiet.

Nå väl, jag lät min frisör få fria händer att göra vad hon ville och fick en nice frisyr som jag kan variera lite smått. Det bästa av allt var dock när hon tvättade mitt hår. Ljuvligt! Senaste gången jag fick mitt hår tvättat hos frisören var nog för fem år sedan. Jag undrar varför de har börjat snåla med det. Förut var det ju något som gjordes varje gång, men inte längre. Nu fick jag dock uppleva detta underbara igen. Någon som masserar min skalp med väldoftande oljor, och håret blir renare än någonsin. Ja, allt hänger ju på att frisören har det rätta handlaget och det hade min. Jag har mött några skräckexempel som river och sliter i håret och får en att be till högre makter om att den varma känslan i skalpen inte är blod som rinner. Och vissa frisörer pratar konstant under själva klippandet. Det är sååå jobbigt! Och för att inte säga stressande. Jag minns en gång då frisören var så upptagen med att prata prata prata och jag satt där stel som en pinne för jag var så rädd att han skulle klippa mig i örat eller ögat då han inte verkade ha någon som helst kontroll över sin sax medan han pratade.

Min frisör skötte sig exemplariskt och jag fick mig lite lyx i vardagen med tvättning och klippning och lugn och även lite shopping av lyxprodukt för håret. Aahhh!

Dock var det ingen som märkte att jag hade klippt mig. (Ida! Skärpning! ;P) I och för sig så hade mitt hår tappat frisörfluffet under dagen och då kan det nog tyckas att mitt hår ser ut precis som för någon dag sedan. Fast bara för det otränade och slöa ögat. ;P

Nu ska min gubbe laga enchiladas till mig och vi ska se finalen av America's Next Top Model säsong 7 medan vi äter. Spännande spännande!

Till sist ett tips på världens godaste godis: Gröna kulor (Vihreitä kuulia) från Fazer! Kan smälla i mig en hel låda på en kväll. Hmm, skulle dessa klassificeras som vuxengodis?

Deprimerad

Ja, alltså jag är inte det just nu. Men häromdagen kände jag mig fruktansvärt deppig och bestämde mig för att på något sätt vända det hela och tog lite foton för att få fram min skapande sida.Det hjälpte faktiskt, mådde lite bättre sen.

Jag kommer aldrig att flytta mer!

Åh, nu är det äntligen över! Hela dagen igår ägnade vi åt att städa i vår gamla lägenhet och vi var helt slut på kvällen sen. Men nu kan vi äntligen fokusera på vårt nya ställe. Jag förstår inte varför kassarna och lådorna inte försvinner fast jag packar upp och packar upp.

Att leva i kaos är inge vidare. Och särskilt inte nu när jag inte klarar av någon stress what so ever! Jag blir hysterisk för minsta lilla och sprider negativitet i min lilla familj. Men nu känns det äntligen som att det vänder. Alla våra grejer är nu på det nya stället, vi har lämnat tillbaka nycklarna och fått en parkeringsplats. Och idag kom typ kvartersvärden förbi med ett välkomstbrev med alla regler som måste följas som hyresgäst (ja, det där med att inte grilla på balkongen och att inte diska mitt i natten), men också ett litet kuvert med blomstercheckar från Interflora. Jag blev nästan tårögd av denna fina gest (ännu ett bevis på att jag är i känslomässig obalans) och började genast funder på vad för slags blomster jag skulle inhandla och fylla mina tomma krukor med. Vet dock inte hur mycket man får för 75 kronor.

Ja, nu kan jag äntligen andas ut en smula. Har börjat sova bättre också. De första nätterna på nya stället vaknade jag ofta på natten och hade svårt att somna om, så jag gick upp och började packa upp lådor och kassar utan någon som helst ordning. Jag började på ett ställe och sen hittade jag något annat och fortsatte där för att sedan glömma det jag höll på med och hitta en tredje påse att rota i.

... Ja, nu försvann allt jag hade tänkt skriva om. Förstår inte att det ska vara så svårt att tänka och fokusera.

Tillfälligt tomt

Jo. Tomt. Ingen inspiration just nu.

Te och mys i Äppelviken

Igår var vi i Stockholm och hälsade på Tessa i Äppelviken. Visst är det ett charmigt namn! Det är intressant hur mycket ett namn betyder för att ge karaktär åt ett ställe. Det bjöds på läckerheter i överflöd och både jag och maken blev mätta alldeles för fort! Man ville ju ta mer eftersom allt smakade så gott!

Visst ser allt bara såå gott ut! :P

Heh, nu ska jag äta lite lunch; yoghurt och müsli. Känns inte särskilt lockande. Jag får drömma mig tillbaka till gårdagens frosseri. Mmm...

Ett hårresande mysterium

Ja, jag förstår det inte. Så här är det jämt. Om jag vaknar vid ungefär tre-fyra-tiden på natten och traskar upp och går på toaletten och sen ställer mig för att tvätta händerna och yrvaket ser mig själv i spegeln; då har jag en jättesnygg frisyr. Den är liksom fluffig och ser stylad ut. Till och med mitt ansikte ser tjusigt ut (ja förutom den sömndruckna minen), rosiga kinder och glittrande ögon. Jag känner mig helt enkelt riktigt nöjd med mig själv. Så återvänder jag till sängen och sover vidare till sex halv sju då jag brukar gå upp, och då har jag förlorat all min skönhet! Håret bara hänger eller så står det ut på vissa ställen och ser stripigt ut. Och min ansiktsfärg närmar sig askgrått med små rödmosiga fläckar här och där och ögonen har tappat all sin glans. Vad är det för magiskt med tre-fyra-tiden som gör att jag ser så snygg ut? Och nej, jag drömmer inte, utan är tillräckligt vaken för att vara vid mina sinnens fulla bruk (eller nästan i alla fall). Jag för någon gång ta en bild på mig själv när jag går upp vid den magiska tidpunkten, så får jag se om jag faktiskt bara inbillar mig det hela eller om jag är vackrare på natten.

Iiik! En sax!

Min kära make är helt fast i ett dataspel (eller säger man datorspel?) som heter Supaplex. Han spelade det spelet när han var liten och visst är det charmigt med dessa gamla spel! En röd boll (ska det vara ett litet virus kanske?) som käkar infotroner och blir jagad av läskiga saxar. Själv spelade jag ett liknande spel när jag var liten som hette Boulder Dash. Spelet ägdes av Kauko (make till en av mina mostrar - finns det ett särskilt uttryck för det släktskapet?) och därför spelade jag det inte så jätteofta (de bodde i Södertälje och vi bodde då i Partille), men varje gång han och moster Lissu kom på besök så hade han med sig sin Commodore 64 (ah, nostalgi!) och jag spelade så mycket det bara gick (vilket inte alltid var så mycket eftersom pappsen och Kauko också ville spela). I det här spelet, precis som i Supaplex, så fanns det saxar som jagade en, och jag blev alltid så stressad när det fanns sådana på banan. Det var nästan för läskigt att spela då. Och jag är fortfarande för skraj för att spela vissa spel eller delar av spel där det finns läskiga varelser. Som exempel kan jag nämna headcrabsen i Half Life 1 och 2, de där som hoppar upp på en och äter ens hjärna. Gah! Eller som i Jedi Knight (eller om det nu var Jedi Academy?) där det på en bana fanns en mörk underjordisk tunnel som man ska gå i och helt plötsligt hör man kripeti-kripeti-krip, och så kommer det en massa små spindel-krabb-liknande varelser som biter en i benet och armen, och jag klarade inte av att spela den biten av banan, så Johannes fick göra det istället. Japp, fast jag är vuxen så kan jag fortfarande bli hur skraj som helst för dataspelsvarelser och rygga tillbaka och släppa alla tangenter och kontroller och låta den stackars hjälten dö, bara för att jag är en liten fegis.

Jag har länge varit sugen på att spela något kul dataspel, så häromdagen tipsade Sebastian (här skulle jag kunna länka till hans blogg, men den har han inte uppdaterat på hundra år, så det känns onödigt ;P) mig om Fable - The Lost Chapters, ett äventyrsspel med lite RPG-inslag. Så nu har jag då börjat spela detta spel och hade nog suttit med det dagarna i ända om jag inte hade haft en liten skrutt som kräver uppmärksamhet. Igår försökte jag spela samtidigt som Elliot lekte på golvet, men det var störtomöjligt då han försöker klättra upp på allt och han förstår ju inte heller att om man faller så slår man sig och det gör ont. Får försöka mig på att spela under hans långa lur idag.

Jo, jag har ju lätt för att bli spelberoende.

Hobby sökes

Nu när sovschemat för vår lille skrutt verkar sitta så kan jag ju faktiskt ta upp någon hobby att sysselsätta mig med under hans tvåtimmars lur på dagen. Frågan är då: vad ska jag göra? Kanske ska jag börja ägna mig åt att teckna och måla igen. Ett tag var jag väldigt inne på det, men jag tröttnade när jag inte blev bättre. Det har hänt mig åtskilliga gånger att jag slutat med något för att jag inte har sett någon förbättring tillräckligt snabbt. Är lite för otålig ibland.

Känns dock inte som att jag kan påbörja något nytt förrän vi har flyttat. Flyttlådor överallt har en tendens att orsaka kaos, inte bara i rummet utan också i mitt huvud. Längtar till vår nya lägenhet! Vi bor nu i en tvåa och ska den 25:e november flytta in i en trea på 76 kvm (13 kvm större än det vi har nu!). Ett helt extra rum, som kan bli mitt hobbyrum! Eller gästrum! Eller Elliots rum! Eller... ja vad ska jag (vi, klart att maken får vara med och bestämma också ^^) välja?

Snart är stormen här

Ja, snart är det slut på lugnet här hemma. Elliot blir bara mer och mer rörlig och eftersom han är nyfiken och verkar ha bråttom iväg någonstans, så har han nu snart lärt sig att krypa. Och då måste jag ha koll på honom konstant. Som idag när jag höll på att lägga undan tvätt så var jag borta från vardagsrummet en kort stund och sen när jag kom tillbaka så fann jag honom på detta vis:


Visst är han duktig!? Jag känner på mig att han kommer att bli en riktig buspojke och dra fram som en virvelvind.

Dagens felhörning

När vi var på väg hem från affären så sa Johannes: "Skulle du älska mig mer om jag räddade ditt liv i en romantisk gest av nå't slag?"
Men jag hörde: "Skulle du älska mig mer om jag räddade ditt liv i ett romantiskt åsknedslag?"

Tycker nog att min felhörning var häftigare. ;P